Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6i —
max (tankfullt).
Alltså är det er mening att säga, att om jag, när
ni var aderton år och jag tjugutre, i stället för att ge
mig till att bli högtidlig och börja på att kalla er för
»fröken» och öfverlägset tala om Västindien.
leonora.
Och västindianskorna! .. .
max.
Och västindianskorna. Att om jag då hade tagit
er i famn, hvilket gud skall veta, jag hade den
innerligaste lust till, så . .. så . ..
leonora.
Det är troligt, Max. Sådan är kvinnan. Men
nu ha vi talat nog om detta. (Vill ringa efter ljus.)
max.
Nej, håll! Låt mig först få säga er en sak —
nu i mörkret. Den gången då för tio år sedan — då
ni hette fröken Leonora och för första gången tittade
ut i världen med edra förväntningsfulla, tankfulla ögon,
då. . . A, Leonora — jag vågade icke! Det är sant
— jag tyckte aldrig jag kunde bli god nog — åt er.
Mina äfventyr på S:t Thomas, som jag skröt af — ni
skulle blott veta, hur de tyngde på mitt samvete. Ni
var så fin och skär och ren, och jag, och jag. . . A,
när man är tjugutre år och så kär som jag, så har
man samvete, eller man vill åtminstone ha det. .. Det
är dumt, men . .. Jag älskade er, Leonora. Jag älskade
er, som jag älskar er nu — som jag alltid har älskat er...
(Max böjer sitt hufvud öfver hennes händer. Hans
öppnar dörren från sitt rum, och ljuset faller i en strimma
in i rummet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
