Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,,Förlat, nådig fröken,“ sade Elii slntligen, „att
jag tog mig friheten att komma, men jag ville så gerna
se, att fröken verkligen frisk och sund var hemma, och
så tog jag en sådan här ost med, som jag vet att
fröken gerna iiter. och tänkte be fröken vara så god och
ej försmå den, och att fröken ville ännu dertill
säga mig om den är af riktig sort.“ Ordet ,,säga,“
utsagdt med en egen liten tonvigt, påminte Margaretha
om att sansa sig och säga något äfven hon, såväl för
att icke för Elli förråda för mycken sinnesrörelse, som
ock, på det hennes tystnad icke skulle väcka
misstankar hos fru Catharina, som i rummet bredvid
måste höra om icke orden, så åtminstone rösterna. Men
i detsamma steg jungfru Malin in. Med en viss, litet
forskande blick bad bon Margaretha stiga in till fru
Catharina, och stannade sjelf imellerlid hos Elli.
„Hvem är qvinnan derinne?" frågade fru Catharina.
„Det är den bondhustrun, som med så mycken
godhet och välvilja gaf mig ett hem, då jag kom som
en flykting till hennes hus.”
Fru Catharina rynkade något på ögonbrynen, men
utan att vidare utvisa att några obehagliga minnen
hos henne väcktes, sade hon: ,,du har ej underrättat
mig om hennes hitkomst.“
Frimodigt svarade Margaretha: „det gladde mig
så mycket att återse henne, alt jag ej erinrade mig,
att jag kanske bordt det.“
„En bondqvinnas hitkomst är för Margaretha Boije
en så stor glädje, att hon för den glömmer den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
