Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vreta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen, gjorde med armen en rörelse mot sin felande haka som då man för ett svärd och pekade så mot söder, där han en gång fick låta sitt liv. Tecknade så med pekfingret en gloria kring sin panna och riste sorgset nekande på huvudet. Återtog så att stirra ut i luften, allt medan han nu med vänstra foten gned det högra benets pipor.
»Kanhända minnas de eder också. Människorna äro minnesgoda, de hålla nog sina döda konungar i ära. Säkert mässa de också över eder. Säkert bedjande för oss alla tre.
»Alla tre», upprepade konung Ragvald, och konung Magnus nickade.
»Döden är lång, så lång,» fortsatte Inge, »döden är så lång, men när allt kommer omkring är det knappast en tröst att veta, att människorna minnas och vörda ens namn. Se över slätten, där brinna ljus här och där ur fönstren, där vaka de i julnatten och sjunga sånger till jungfruns son. Nu sitta de vid härden och berätta sagor, kanske berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
