Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Esaias Tegnér af F. M. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täflade deri med Professor Lundhlad, hvars Latinska
skola då var i sitt högsta flor. Den förres stil
liknade Taciti i korthet, kärnfullhet, antithetisk sinrikhet.
Den sednare deremot, som studerat i Leipzig och der
bildat sig efter Ernesti, hade i Sverge infört dennes
ciceronianism. Med stränghet höll han dertill den
ungdom han ledde, så väl med egen föresyn, som
med undervisning. Att välja emellan dessa tvänne
mästare var ej det lättaste för en yngling. Tegnér slöt
sig till den Lundbladska skolan, dertill föranledd af sin
Bror Elof, som då var Docens vid Akademien och
ansågs för en af Lundblads yppersta lärlingar.
På en studerande af så utmärkta egenskaper,
kunde det icke undgå, att äfven de öfrige
Professorens fäste en stor uppmärksamhet. Han sjelf
erkänner i synnerhet den uppmuntran han erhöll af
Munthe och Lidbäck. Den förre, som var lärare i
moralphilosophien och en ifrig Kantian, är af Tegnér ibland
hans »Minnen,» som utgöra en så skön, hans hjerta
ej mindre än hans snille hedrande flock af hans
Skaldestycken, i den mest intagande teckning, framställd
såsom en af de ädlaste män, som någonsin suttit på
en akademisk lärostol. Med den sednare, som nyss
hade blifvit professor i æsthetiken och försökt sig
såsom poet utan synnerlig framgång, kom han i ett eget
förhållande, som ej bättre kan uttryckas, än genom
dessa verser af Tegnér[1]:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
