På fria banor / 57 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Farväl, o du käraste bygd uppå jord, Du stolta, du fria, du herrliga Nord, Farväl — ren höjer sig vågen. Ren dalar ock solen. - Med henne jag far Och lemnar dig fädernebygd. Min fattiga mor utan son och försvar O tag i din kärlek, ditt skygd. Och trösta min tärna tills hon fått sig man. Farväl, O! farväl — mer jag dröja ej kan. Bort, bort, långt bort öfver vågen!

———

Serla sol sjönk i vestersky. Bort i fjerran sågs draken fly. Arla sol går i öster opp. Intet skepp gungar böljans topp. Dagar komma och dagar gå. Ingen viking hörs harpan slå. Stundar sedan en sommarqväll. Mor och mö uppå strandens häll Speja väntade vännen kär. Vildt nu vågorna gå mot skär. Blek hos tärnan blir kinden röd. Modren hviskar:                 Min son är död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>