Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inträngt i studiet af Marx’ skrifter. Men det oaktadt
vimlar Adler’s kritik *) af misstag. Han bekänner sig
vara anhängare af den materialistiska
historieuppfattningen och gör sig strax skyldig till den inkonsekvensen
att stödja sin argumentering för det första på
nationalekonomernas, för det andra på kapitalisternas auktoritet.
Adler åberopar ”flera nationalekonomer”, som skulle
hafva erkänt, att det gemensamma, som finnes i två
utbytta varor, är produktionskostnadernas summa. Adler
tillägger: ”Marx menar i sjelfva verket detsamma”, fast
han med produktionskostnader förstår något annat än
nationalekonomerna. Mycket riktigt! Å andra sidan
påstår Adler, att kapitalistens ståndpunkt lämnar den
allmängiltiga normen för bytet. ”Varornas värde
bestämmes af det för deras framställande nödvändiga
kapitaltillskottet”, om man nämligen med uttrycket
”kapitalutgift ock inberäknar den brukliga vinsten”. Man
förvånas. Kapitalisten utlägger icke blott kapital, utan
ock den brukliga kapitalvinsten”. Denna sats förskrifver
sig från den nogsamt bekanta, enfaldiga föreställningen,
att vinsten består i en värdeökning af bestämd procent
till tillverkningskostnaderna. Nå väl, kapitalisten är ej
blott säljare, han är ock köpare; precis samma sedvanliga
kapitalvinst, som han tar in vid försäljningen, måste
han utge vid det nya uppköpet, ja han har redan gifvit
ut det vid det första inköpet. Men hvar blir då vinsten
och den famösa värdebestämningen med hjälp af vinsten?
Hvarför plåga kapitalisterna sig ännu med de bråkiga
arbetarne, då de blott behöfde om och om igen
ömsesidigt sälja det som förefinnes, för att inkassera den
finaste “brukliga vinst“? Till sådant vanvett för den
teorien. Och därmed vill Adler tillintetgöra Marx’
värdeteori. Blott på värdelagens grund och utan
öfver-trädelse af denna lag är mervärdet förklarligt. Värdet
af varan arbetskraft bestämmes af den mängd
samhälleligt nödvändigt arbete, som inneslutes i den — d. v. s.
*) Adler: Die Grundl. d. Marx’ schen Kritik d.
bestehenden Volkswirtschaft. Tübingen 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
