Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, som fordom, en af jordens tärnor,
Var min brud uti hafvets grund
Oeh, när hjertat brann vid mina ömma slag,
Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod,
Och gyllne harpan stum på vågen stod.
Men dig Oden böd högt öfver jorden
Evigt stråla från Gimles famn.
Med sin harpa sångarn enslig vorden,
Qvar blott eger, din bild, ditt namn.
Men en dag, när Midgårdsormen reser sig,
Gudar väpnas, allt förlossas — då hos dig
Skall jag åter på vågor blå
För nya verldar gyllne harpan slå.”
Så den sorgsne; men vid himlaranden
Freja huldt genom.natten ler.
Evigt, på den guldbeströdda stranden
Sina tårar hon glänsa ser.
Och sin vän på hafvet helsar hon så mild;
Vågen speglar, darrande, den huldas bild;
Necken höres på böljan blå
Så gladelig sin gyllne harpa slå.
Nattens tärnor, klara stjernor alla.
Gå till dans i den stilla qväll,
När de skära silfvertoner skalla
Of ver stranden, från häll till häll.
Men när blodig dagens drott i östern står,
Bleknande och rädd den blida stjernan går:
Sorgligt afsked hon blickar ner,
Och gyllne harpan klingar icke mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
