Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lopp ifrån gettren och moder min,
Och vikingen tog mig i skeppet in
Uppå hafvet.
Och vinden med makt in i seglen lopp:
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjällets topp,
Och jag var så glad och så. trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.
Yid sexton års ålder jag vikingen slog,
Som skällde mig skägglös och vek.
Jag sjökonung blef — öfver vattnet drog
Uti härnadens blodiga lek.
Jag landgång gjorde, vann borgar och slott
Och med mina kämpar om rofvet drog lott
Uppå hafvet.
Ur hornen vi tömde då nijödets must
Med makt på den stormande sjö.
Från vågen vi herrskade på hvar kust.
I Valland jag tog mig en mö;
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllop med lekande fröjd
Uppå hafvet.
En gång äf ven jag egde länder och borg,
Och drack under sotad ås,
Och drog för rike och menighet sorg,
Och sof inom väggar och lås.
Det var en hel vinter — den syntes 111ig lång,
Och fast jag var kung, var dock jorden 111ig trång
Emot hafvet.
Jag ingenting gjorde, men hade ej ro,
För att hjelpa hvar hjelplös gäck.
Till mur vill man ha 111ig kring bondens bo
Och till lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjufvar och rån
Jag liörde 111ig mätt. — Yor jag långt derifrån
Uppå hafvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
