Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forshälla och den strid, han där kämpade mellan sin plikt
och sin nya verkliga kärlek, vilken snart besegrade samvetets
svaga invändningar.
— Har du omtalat allt och enligt med rätta förhållandet?
frågade lagmannen nu med en ton av orubbligt lugn, varav
icke det ringaste kunde slutas till utgången.
— Allt! svarade Gotthard. En känsla av blygsel avhöll
honom likväl att fullkomligt följa sanningen, ty då skulle han
ha tillagt, vad som redan tyvärr stod klart för hans själ, att
återseendet av hans första ynglingakärleks föremål icke blott
återväckt, utan till yttersta grad stegrat hans forna känslor
för henne. Men så djupt kunde han likväl icke förödmjuka
sig och därför, då lagmannen upprepade sin fråga, yttrade
han bedyrande: Allt, farbror!
— Gott! återtog lagmannen. Barnet dog... du var ej
bunden genom löften. Mamsell Klinting tycks vara lycklig
och har genom sin långvariga tystnad bevisat, att hon icke
anser sig äga några anspråk varken på ditt hjärta eller din
hand. Såsom domare ser jag inga skäl att fråndöma dig din
närvarande lycka... i egenskap av far däremot kunna mina
tankar vara delade. Likväl vill jag låta allt bero av det utslag,
Hortense ger i saken. Ifall hon, efter vad som förefallit, tror
sig kunna kvarhålla en mans hjärta, som visat sig så ostadig
i sina tycken, kort sagt, om hon vågar lämna sitt kommande
livs väl i dina händer, så är min faderskärlek (jag borde
kanske benämna den svaghet) för dig ännu nog stark att
glömma det framfarna.
Gotthard stod där, icke olik en tuktad skolgosse, framför
den bestraffande läraren.
Några ögonblicks tystnad hade inträtt, men därpå reste
sig lagmannen och yttrade: — Jag går nu att meddela denna
olyckliga sak åt din fästmö. Vänta oss här ... hm ... jag har
ej känt mig så generad på mången god dag...
Det var också ett kinkigt samtal som förestod lagmannen.
Vi skola ej avhöra det... Men efter en timma inträdde han
med Hortense, vilken närmade sig darrande och överhöljd
av brännande rodnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
