Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anletsdragen väckte med förnyad styrka erinringar av
knappt slumrande minnen. Bredvid den gamle herrn satt en
ung dam, klädd i en ljusbrun sidenrock. Herman, annars icke
behäftad med överflödig nyfikenhet, kikade likväl nu oför-
synt till höger och vänster för att uppsnappa en skymt av
hennes ansikte, men den vita sidenhatten täckte det. Då hon
lutade sig ned, blev likväl en liten frans av fina, bruna lockar
synliga på den vita nacken. Färgen på dessa lockar syntes
Herman icke obekant.
■—• Vad fan kommer åt dig? viskade hans sidokamrat för-
undrad. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, att jag skulle
ertappa dig på sådana vägar... Du väcker uppmärksamhet
med ditt kikande.
Skarpt såg Herman sin sällskapsbroder i ögat. •—-Vad
menar du? svarade han förtrytsamt, men vände sig därefter
åt sidan, emedan han anade att rodnaden på hans kind likväl
förrådde, att han visste med sig att han nästan omedvetet
trätt det övliga brukets gränser för nära.
Sedan första pjäsen var slutad och herrarna stego upp för
att hämta luft och förfriskning, reste sig även Flermans
granne i den blå överrocken. Då han kommit ut till andra
bänken, sträckte han handen efter den kvarblivna guldsnus-
dosan, och hastigt som tanken fattade en liten hand i kleno-
den, räckte den åt sin ägare och vände sig tillika åt samma
håll. Herman hade nu det önskade tillfället att ögonblickligt
få betrakta det ädla, bleka ansiktet, de svarta, strålande ögonen,
och ju mera han såg därpå, trängre blev det honom om hjär-
tat : han kunde knappt andas. Liksom till en lättnad för hans
minne hörde han ljudet av en röst, bekant från längesedan, i
den renaste ton säga: — Bli icke länge borta! Jag känner
mig ängslig bland alla dessa främmande människor. Därefter
vände hon sig om. Ingen enda blick hade fallit på Herman.
Och för Hermans ögon nästan svindlade det. Den ena
gången efter den andra lutade han sig fram.. . mer än tio
gånger öppnade han läpparna, men fruktan för ett möjligt
misstag, fruktan för ett bländverk av hans i afton ovanligt
upprörda sinne, i förening med kammarskrivarens närvaro,
avhöll honom att skaffa sig visshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
