Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra och sörjande bild stod för hans ögon. ”Om jag kunde
göra något för henne”, tänkte han, ”men vad? Icke kan någon
alldeles obekant bjuda henne hjälp. Därtill fordras närmare
bekantskap. Jag kunde likväl besöka henne, efter jag ändå
stannar kvar i dag. Jag har ju ändå ingenting annat att ta
mig till.” Och härmed inropades Petter och befalldes att
bedja jungfrun anmäla Dahl hos värdinnan.
Inom några minuter inkom Petter med hälsning att pa-
tronen var mycket välkommen. — Gott! sade Dahl. Giv hit
min andra bonjour, Petter, och borsta hatten väl, medan jag
knyter halsduken!
I dag kom rosen icke på sned, och diamantnålen fästes
blygsamt under skydd av de rika bröstvecken. Icke långt
därefter inträdde Dahl i fru Ahlbergs rum. Pion satt vid
fönstret och arbetade på ett broderi. Vid Dahls ankomst steg
hon upp och bjöd honom, med ett leende fullt av artighet,
en stol icke långt ifrån den, hon själv innehade.
— Förlåt, om jag stör, min fru! yttrade Dahl. Jag kände
en stor lust att frambära min tacksamhet för den lugna natt,
jag tillbragt. Så gott har jag icke sovit sedan mycket lång
tid tillbaka.
— Det fägnar mig! svarade hon okonstlat. Ni ser verk-
ligen mycket friskare ut än då ni kom hit i går.
— Ni är alltför god att märka detta! återtog Dahl, som
inom sig erfor en egen känsla av glädje, vilken länge varit
honom främmande... Och ni har även rätt! tilläde han. Det
är första gången, sedan jag för halvtannat år tillbaka hade
den olyckan att bliva änkling, som jag.känner en fläkt av
trevnad, ett återuppvaknande till livet och dess verksamhet;
och jag börjar verkligen tro, att min redlige svåger, som är
läkare, hade fullkomligt rätt, då han påstod att en resa var
det enda som kunde gagna mig och bliva till nytta för både
kropp och själ.
— Ack, är ni änkling? svarade fru Ahlberg. Våra öden
hava i det hänseendet varit lika. En tår föll från de långa
ögonhåren och stannade på hennes hand, som vilade på stols-
karmen, över vilken hon lutade sig.
Dahl skulle känt sig i bryderi, om han sökt förklara ett
xo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
