Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillverkningsplatsen, utan i de trakter der de skulle användas, kunna vi
fästa uppmärksamheten derpå, att antalet oslipade yxor och mejslar af
flinta i jemförelse med antalet slipade är mycket större i Skåne än i
Sveriges öfriga landskap.
Många yxor af trapp och liknande stenslag hafva ett borradt hål
för skaftet. Sådana hål ses deremot aldrig i flintan, hvilken är för
hård och spröd för att kunna borras. Någon enda gång har man
emellertid funnit flintyxor med ett af naturen danadt hål, i hvilket då
troligen skaftet varit fästadt (se sid. 7.1).
Man var länge oviss, huru det
kunde vara möjligt att utan
metallborr åstadkomma stenyxornas hål.
Mången ansåg det till och med
omöjligt. Men sedan man flere
gånger funnit yxor med skafthål
i stenålderns grafvar,1 var det
naturligt, att forntidens folk på något
sätt förstått att borra dessa hål
utan tillhjelp af metall. Worsaae
säger också redan år 1843:
"borrningen af skafthålet synes i den
äldsta tiden vara företagen på ett
ganska enkelt sätt, kanske blott med
en pinne och sand och vatten."2
Under de sista åren har man äfven
genom försök öfvertygat sig om, att
detta verkligen låter sig göra. En
amerikanare, professor Eau i
Newyork, gjorde för några år sedan et
sådant försök. Han tog ett stycket
diorit, som var så hård, att en
god pennknif icke kunde på dess yta åstadkomma en rispa, utan
endast en metallglänsande linie. Denna hårda sten, som var 1 3/8 tum
tjock, genomborrade han verkligen med en käpp af trä samt sand och
vatten. Käppen, som tryckte hårdt mot stenen, sattes i en hastig,
roterande rörelse, hvarigenom sandkornen pressades in i dess nedre ända
och småningom nötte ett hål i stenen. Men härvid måste Mr. Eau
utveckla en ofantlig ihärdighet; ty genom två timmars arbete
fördjupades hålet endast så mycket, som motsvarar ett vanligt blyertsstrecks
tjocklek. Borrningen börjades från stenens båda sidor. Först uppkom
T. ex. i en gånggrift nära Falköping i Vestergötland (O. M—s, ’’Statens Historiska
Museum", sid. 9). Man har t. o. m. funnit en sönderbruten sådan yxa, hvilken
tydligen varit använd till "knacksten"; se not. 3 å sid. 49 här ofvan.
"Danmarks Oldtid", sid. 13.
13
Fig. 18. Instrument för borrning af stenyxor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
