Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
None but Abe!
Abe is the One!
Dessa och dylika inskrifter med ännu andra namn vandrade
från ort till ort för att erinra de ursprunglige valmännen, hvem
de hade att välja. De valberättigade borgarne gåfvo sina röster
blott åt sådane män, som förut offentligen förpligtat sig att välja
deras kandidat, mannen af deras parti. I följd däraf kan det
genast efter försiggånget val af valmän beräknas, hvilka
presidentkandidater erhålla röstpluralitet.
Det på alla skyltar prålande Abe eller Aby med eftersatsen:
är vår man, eller: låt oss välja Abe, var nämligen den
verldsbekant vordne Abraham Lincoln, det republikanska partiets
kandidat, hvars förnamn förkortades på detta sätt. —
Demokraterna voro, såsom redan är sagdt, delade i flere
partier, och i följd deraf uppstäldes af dem tre kandidater:
Douglas, Bell och Breckinridge. Denna tvedrägt kan betraktas
såsom det rättvisa straffet för deras skamliga gerningar, ty
härigenom erhöll republikanernas kandidat »Lincoln» de flesta rösterna.
Valresultatet var följande:
I de fria staterna: I slafstatena:
röster, valmän. röster, valmän.
Lincoln 1,831,180 169 26,430 0
Douglas 1,128,049 13 163,525 9
Bell 130,151 0 515,973 39
Breckinridge 279,211 0 570,871 72
Sedan detta resultat blifvit bekant, herskade oerhördt jubel
i nordstaterna. En omåttlig glädje hade bemäktigat sig hela
befolkningen, så att man omfamnade, smekte och kyste hvarandra
midt på gatan. Det dracks och festades, och ändlösa lefverop
utbragtes för fader Abraham.
Man trodde sig nu hafva eröfrat verlden, så betydelsefullt
syntes Lincolns val för alla. De varsamme, lugnt tänkande lefde
nu åtminstone i det glada hoppet, att unionen vore räddad. Den
stora fria republikens odelade bestånd syntes nu betryggadt.
Den arbetande befolkningen var, mycket glad öfver, att
ändtligen en gång en man ur deras midt kommit i spetsen för
regeringen, och att principen äfvensom statsgrundlagarne om alla
amerikanares lika berättigande till ämbeten och värdigheter blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
