Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonlig hjelp, sedan ju allt sådant, allt det enskildaste kos
henne, detta, som på naturligt sätt dagligen återuppkallar
medvetandet om den .odödliga delen i en menniskas varelse,
är så alldeles förlamadt. Men han är hennes son. Hon har
så länge gjort uppoffringar äfven för honom, har sedan han
var sju år afsagt sig hans dagliga sällskap för att han skulle
få behålla sin goda tro på fadern. De finna nu, sedan han
växt upp, trefuad i hvarandras närhet. Dessa söderns läror,
dem han kommit hem med, och som ej öfvermägtigt betona
individualiteten utan företrädesvis gå ut på sociala lättnader,
passa ock så väl för hennes själstillstånd. Att låta allt det
strängt följdrigtiga få behålla sin plats okränkt inom teorin
men praktiskt slå af på fordriugarna, utan att, såsom hos oss,
känna det vara ett svek, när man vänder sitt grubbel
ryggen — detta är hvila för en lefnadstrött menniska. Och hur
gerna skall icke Fru Alving, å andra sidan, söka skaffa sin
son de små lättnader i yttre hänseenden, hvaröfver hon kan
råda! När denne fått reda på faderns lif, visar han
visserligen en »fördomsfrihet», som förskräcker henne. Han har,
oaktadt all inplantad vördnad förut, nu ingen annan känsla
for denne »olycklige man», än för hvilken främmande som
helst, hvars öde vi »böra beklaga». Men for henne sjelf då?
— frågar modern. Ja, henne »känner han» ju. Det är en
annan sak. Be skola hafva det godt tillsammans.
Dock — äfven denna sista tröst får ett hastigt slut.
Sonen har, såsom följd af faderns utsväfuingar, en obotlig
sjuklighet, hvars nästa utbrott — enligt hvad den skickligaste
läkare sagt — skall göra honom till idiot för hans återstående
lif. Han, som redan flere dagar känt utbrottet vara nära,
har just derför påskyndat sin hemresa. Slutligen kommer det.
När förhäuget faller, står modern inför den hopfallande,
stirrande fånen. Hon har nyss med sin hand berört det gift,
hvarmed hon lofvat att göra slut på hans elände, när
ögonblicket skulle komma, men kan, förklarligt nog, ej förmå sig
att uppfylla detta henne aftvungna löfte.
Så afbrytes den scen, der de båda tragiska motiven
slutligen helt sammanfalla, framställningen af Gengangerne,
nattsvart från början till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
