Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Vernamo”, men om Danjels i Krokhemmets
badstuväggar, eller linden på Nöbbeleds
gärde, eller ättehögen i länsmannens
äng kunde tala, så skulle de kunna hviska
oss en vacker sägen om brinnande kärlek.
— Si, Lotta ä’ mi’ enda ongdomsflecka,
plägade Johan säga., och hon å sin sida
bedyrade, att hon tusen gånger hällre skulle
kyssa kyrkovärdens gamle gris, än någon
annan man på jorden än hennes Jo’an.
Nu stod hon der och vätte ner perrongen
med sina tåreflöden och hennes ögon voro
som ett par sprutor. Johan gick ock bort
och grabbade’ ett afskedstag i sin ”ongdomsflecka”.
— Nä, styr de mä’ näfven, Jo’an-lelle,
för ja’ ä’ rent förbi, sa’ hon, här står en
hel hoper herra å’ sir på.
— Då’ ger ja’ attan, bara ja’ ä’ säker
på att du inte glömmer me’ når ja’ bler
ådra’en.
— Glömma de’ nähä, så länge ja’ kan
togga mjölgröt ä’ ja’ di’ å dä’ ä’ inte värdt
att nåen aen kommer å’ stoppar på me
kärlek älla polkagriser.
— Ä’ dä’ säkert, då ä’ ja’ nöjder och
reser logn; så’ adjös mä de!
Så for han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
