Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till väns” med Britta. Emot en dusör af
20 rdlr specie stillade hon det onda, men
yttrade: ”i benen skall han få det, ty hvad
so bryter, må gerna gris betala.” Ynglingen
blef efter det han tillfrisknat, mycket
halt för hela sitt lif, hvilket Britta beskyldes
för att med ”den ledes” tillkjelp hatva
vållat.
Der fans i socknen ett par äkta makar,
hvilka lefde i synnerlig sämja och lugn.
Detta förhållande var dock någonting, som
ej var bra i ”den ledes” ögon, ty han ville
naturligtvis helst se, att split och oenighet
rådde mellan de båda makarna. Hin försökte
också alla möjliga konster för att
störa makarnes inbördes förhållanden, utan
att lyckas. Att de i Britta hade en stor
ovän för det de ej velat gifva henne ett lass
ved, det visste hin, äfvensom att mannens
hatt genom Brittas konst vid ett par tillfällen
flugit af honom och rullat framför
till hemmet, i skepnad af en igelkott. Vid
erinran härom rann det upp en ljus plan
i hins hjerna: han skulle rådfråga sin väninna
”Ringa Britta Grå”. De hade nämligen
redan förut haft några små ”affärer”
ihop, hvadan de kände hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
