Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verksamheten under åren 1905-1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKETS PARKS TEATER.
Lördagen den 25 Haj 1907.
Pir. Carl Engström med sällskap.
Program.
Kl. 8,15 e. m.
Visafdelning
med nva visor af
Carl Engström och Gerda Broström.
Kl. 9 e. m.
Är det roligt att vara teaterdirektör?
eller
Man kan bli galen för mindre.
Invigningsfars i en akf.
PERSONER:
Scenman, teaterdirektör .... Hugo Lundin.
Tunberg, publik.....■ . Albin Björklund.
Pennströra, kritiker.......John Blom.
Brummtrerg, körsångare .... Carl Engström.
Lindbom, teaterförfattare .... Johan Finnman.
Minchen Bergström, uppasserska . Tollie Zelhman.
Calle Berglund, pojke.....Signe Bratt.
Kattun, knodd.......Carl Engström.
Fru Krake, f. d. sångerska . . . Hellevi Rosendahl
Miss Wisky, dansös.....Gerda Broström.
Händelsen passerar hos Dir. Seenman 1907.
Söndagen den 26 Maj kl. 3,30 e. m.
Visafdelning.
I väntan på far, Majas visa, Amalia Fikonblad, För
det gjorde mamma när mamma var flicka.
GERDA BROSTRÖM.
Duetter: Carl Engström och Gerda Broström.
Kvinnan vet allt–-?
Lustspel i 2 akter af C. E.
PERSONER:
Heuberg, pastor.......Hugo Lundin.
Gerda, hans dotter......Hellevi Rosendahl.
Kristoffer Postman, postmästare . Albin Björklund.
Dorothea, hans hustru.....Signe Bratt.
Valfrid, deras son ...... Martin Sterner.
Ragnar v. Breit, godsägare . , . John Blom.
Berglund, tjänsteman i tullen . . Carl Engström.
Händelsen passerar niirrarande tid på landet.
Mellan afdelningarna 20 minuters paus.
Tr.-A.-B. Folkt.
Parkernas scenbyggnader voro från början
rätt primitiva. Innan teatern började vinna
insteg bestodo de i regel av en liten
paviljong eller tribun — ja, i många fall av en större
sten — från vilken den första tidens artister
drogo sina visor och historier. Det fanns
inte mycket att välja på i artistväg på den
tiden för parkernas vidkommande, ty de
förnämligare krafterna ansågo det då vara under
deras värdighet att uppträda i en folkpark.
Måhända voro de också rädda för att deras
konst icke skulle rätt uppskattas av dåtidens
parkpublik, en synpunkt som troligen hade
något fog för sig. Man hade emellertid inte
ekonomiska förutsättningar för ett gage
överstigande 75 kronor för lördag och söndag,
varför man fick nöja sig med det enklast
tänkbara. En bondkomiker eller en sångerska,
icke alltid av det bättre slaget, var vad man
kunde bjuda sin publik. Fordringarna voro
dock inte så stora, ty även rätt så enkla
prestationer godtogs utan knot.
Förhållandena förr och nu i detta avseende
äro förbluffande olika. Fordringarna ha
stegrats undan för undan, men dessbättre kan
man nu få vilken konstnär som helst att
uppträda i en folkpark. Och vad ännu bättre
är, de trivas mycket gott där. Allas omdöme
är, att de i parkerna möta en förstående och
tacksam publik, som det är ett nöje att skänka
sin konst. Så långt ha vi alltså kommit evad
det gäller solister, men givetvis är det också
en kolossal skillnad på de gager som nu
utbetalas och de som förr kunde komma ifråga.
För parkernas ledning har det således gällt
att se till att företagen utvecklats i nivå med
de ökade kraven på sceniska prestationer av
mera gedigen och kulturell art. Om detta
alltid inte lyckats i önskvärd utsträckning,
så beror det icke på bristande vilja, utan
på grund av ekonomiska skäl.
Följande statistik från och med 1910 ger
en klar bild av teaterverksamheten under åren
och torde även ha sitt intresse icke minst för
dem, som flitigt besökt dessa föreställningar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
