Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Guldtjuvarna.
Och Jermak?
Under det våra vänner, så snabbt de kunde, strövade
mot Burukanskogen och, som vi sett, även lyckligt
uppnådde den, under det nere i dalen gevärselden tilltog i
häftighet, låg polismästaren sanslös på snön mellan klipporna.
Stenblocket hade störtat ned till vänster om honom,
utan att ens snudda vid honom. Sårad och bedövad av
fallet låg han nu i snö.n, ända till dess kölden väckte
honom och han så småningom återkom till besinning.
Allting var tyst omkring honom. Var voro hans
ledsagare?
Han lyssnade och spejade — icke ett ljud träffade hans
öra.
Då samlade den okuvlige mannen de krafter, som ännu
återstode honom och arbetade sig ur klippöknen ända till
det ställe, varifrån han nyss så våldsamt störtat i djupet.
En man hade slungat ned honom, det var dansläraren, ja,
nu erinrade han sig det förskräckliga ögonblicket. Angriparna
därnere i dalen måste alltså hava varit några andra, Gud
vete vilka, men i alla händelser icke de sökta flyktingarna.
Dessa ämnade gömma sig i Burukanskogen. Ju
längre han tänkte på denna sak, desto vissare syntes honom
detta antagande. Ett ondskefullt leende omsvävade hans
läppar; — de skulle få lära känna honom.
Till en början begav han sig ned i dalen för att
uppsöka kosackerna. Den första av dem såg han redan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
