- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
88

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

— Det dundrar och blixtrar formligen! — Harutsch!
— Harutsch!

— Alldeles som er egen, käre vän. Ah — härligt!

De skrattade allesammans. Man skämtade och till och

med dansade, varvid Herman rökte förskräckliga vidunder
till timjancigarrer, vilka sågo ut som små kvastskaft och
litet emellan föllo sönder eller slocknade.

På detta vis förflöto de första veckorna. Endast åtta
dagar till och jakuten borde vara där med rendjursspannet.
Flodens is började redan att sänka sig allt djupare, det blev
mycket kallt och icke sällan hördes under nätterna
vargarnas tjut omkring tältet. Ett par skott, avlossade på måfå,
bortskrämde visserligen de glupska bestarna, men de
återvände nästa natt och bortsläpade till och med en stor del
av köttförrådet. Ju närmare man kom väntetidens slut,
desto otåligare blevo flyktingarna, så som fallet plägar vara.

Flera gånger om dagen klättrade de upp i höga träd
för att få en översikt av trakten. Ingenting var emellertid
att se annat än det ofantliga havet av gröna trädtoppar
och långt i fjärran de werchojanska bergens toppar, över
vilkas kupoler stora rovfåglar kämpade mot stormen och
äntligen försvunno i de gråa molnen såsom bakom ett
ogenomträngligt förhänge.

En morgon föll den första, med livlig fröjd hälsade snön.
Träden och tältet, marken och den tillfrusna floden erhöllo
genast ett vitt pudertäcke. Man kunde ej mera sitta ute,
ens om man var klädd i pälskläder, och därför tändes nu
en stor, för detta ändamål medförd kopparlampa i tältet,
spridande på samma gång ljus och värme.

Insvepta i skinn som eskimåer sutto flyktingarna
omkring bordet, där var och en sysselsatte sig på sitt vis.
Herman fabricerade cigarrer, herr Bochner gjorde en ny
fågelfälla och Otto fiskredskap, under det Emma lagade i
ordning aftonmåltiden. Hon berättade därvid om de
lidanden, som den avlidne fadern, Otto och hon själv ut-.
stått under transporten från Ryssland till Sibirien. — Det
rådde en mycket sträng köld denna vinter, fruktansvärda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free