Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
känningen af rätta kosan och gått vilse i vildmarken.
Hade klättrat uppför branter och stup och tumlat
utför igen, hade summit öfver svarta skogstjärnar och
gått runt i sina egna spår och lifnärt sig af lingon
och sura tranbär. Sist hade han en kolmörk natt
ramlat ner i ett gammalt grufhål, fastnat med hals
bandet i en trädrot som sköt ut från den lodräta
väggen, och blifvit hängande där utan att kunna
komma varken upp äller ner.
Några barnungar, som voro ute för att plocka
bär, hade hört hans tjut ur djupet och kommit hem
springande halft skrämda från vettet — det låg ett
hiskligt odjur och röt nere i grufvan, berättade de.
Deras far tog då ett par karar med sig och drog ut
att undersöka saken; de sågo snart vad det var för
ett odjur, en af dem firades ned i djupet med ett
rep och hissades upp igen med den stora tunga klump
klossen i famn.
Då hade Tjohej hängt där i minst ett dygn,
kanske två. Glad var hau när han kom hem —
vanvettigt glad, han tjöt och skälde, han gret och
gnälde, han hoppade^ upp på vem som kom i hans
väg, och drumlade ner i sjön och sprang runt alla
hus på Storgården som en tosing och skulle ha hoppat
öfver vartenda tak, om han bara kunnat.
Men illa medfaren var han, rufsig och utsvulten
och eländig. Och han repade sig aldrig efter alla
dessa strapatser; lian blef konstig på många sätt, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
