Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skissboksblad från Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
smugit efter honom, altjämt pratande för sigsjälf, men
nu med lägre röst; och ekorren har skuttat undan,
åhi ähopp, och klättrat upp här i tallen. Till slut
har Mickel fått syn på skatornas blåstrumpklotter
och satt sig att studera det; fy tusan, har han tänkt
och smugit in i snåren, och där har en strid utkäm
pats. Snön är uppsparkad, ni ser spår af tassar och
klor om varann, på ett ställe lysa röda blodfläckar
och ligga några svartvita vingpännor, de enda kvarlefvorna af den namnlösa skränpoetissan. Och där
ifrån fortsätter räfspåret inåt småskogen, men nu
tyngre och djupare; monologen är långsammare och
mer ogenerad än förut och afbrytes ofta af en lång
maklig paus.
Sådana sånger och berättelser kan ni finna nästan
varje vintermorgon, stundom ända in på Storgårdens
knutar.
Här är en, skrifven i snön en juluatt och öfversatt till mänskligt tungomål och svensk värs.
Eäfven tassar öfver snön
mellan hagens björk och rönn.
Stjärnorna de blänka.
Eäfvens mage skriker galt.
Kilande på vita fält,
räfven börjar tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
