Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store Pan och den falska Ran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rufsiga liufvud. Hon viskade och sjöng, hon lockade
och log — han såg hort ocli blåste några långa ekande
toner, soin öfverröstade hennes beslöjade stamma. Hon
berättade om alla slott och skatter, hon hade därnere
i djupet — om all den fröjd och frid och salighet
utan längtan och utan slut, hon hade att bjuda honom ;
då lyssnade han en stund som förhäksad, så rätade
han sig plötsligt, rusade hufvudstupa in i snåren och
höll sig gömd länge därinne i mörkret.
När han efter en tid åter dök fram högst uppe
på klippan, kunde det hända att han hade ett kvinligt
väsen i sällskap; en älfva med slank flickgestalt och
stora trolska ögon, ett högbarmat skogsrå med rik
tiga välskapade ben i stället för fjälliga fiskstjärtar
... Då rasade den falska Ean, vild och galen af alla
svartsjukans kval; det vart storm och hög sjö, vågorna
rasade mot stränderna i täta hopar, löddriga och
tuggande skum och fradga; hela sjön var ett vimmel
af vilda vreda varelser, de tumlade och trängdes, de
stormade an och sökte klättra uppför klippväggen med
höga rop och gälla härskrin, de störtade baklänges
och sjönko i djupet igen med tunga stönanden och suckar.
Det var fru Ran som piskade vågorna och slet
sitt hår och ropade och suckade.
Men högst på klippan stod den store Pan och
blåste näfverlur, naken och härlig i stormen, och ibland
höll han upp och såg skrattande ut öfver de upp
rörda vattnen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
