Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelgäddan i Vassviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgång hittade hou inte på; hon piskade omkring sig
med stjärten och körde så kraftigt hon orkade mot
nätväggen, men den höll; hon vältrade sig och vände
huken opp, men ut kom hon inte ändå.
Hon lugnade sig och stod och hämtade andan ett
tag. Då prasslade det i vassen, det var Silfverlings
bror som kom simmande; men lian var iute ensam —
han hade tvärtom ett ganska talrikt sällskap; först
var det de sammansvurna och sen var det alla vikens
öfriga invånare, från alla håll och kanter kommo de,
gamla och unga, abborrar och mörtar, lakar och sikar,
löjor och snorjärsar och småfisk af alla slag. Där
funnos till och med ett par smågäddor, ett par af
hennes egna blodsförvanter, och en blanklaks och en
bred hraksen hade förirrat sig ända hit från sina
aflägsna hembygder. Och runt omkring rysjan sam
lade de sig alla, tätt utanför nätet. Gammelgäddan
anade vad det skulle bli af, men beslöt att hålla
sig stilla och varken höra aller se.
Det var Silfverlings bror som började.
— Vi kommer för att få höra några trefliga
historier, sade han. Det var så längesen vi hade
det kära nöjet. Men nu ha vi tyckt att tillfället
skulle vara det lämpligaste man gärna kan önska sig.
Äller vad säger ni själf?
Han tystnade, och de väntade att Oammelgäddan
skulle svara på ett äller annat sätt. Men hon stirrade
stelt rakt fram, sköt fram underkäken och teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
