Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Ocli flera kommo altjämt i talrika skaror från alla
håll, redan på långt afstånd hördes deras susande
vingslag och deras högljudda sträfva rop. Äfven andra
fåglar lockades dit af skränet, stora och små, och
slogo sig ned i buskar och träd, på gärdsgården och
marken. Täfliugen tycktes röna en storartad till
slutning och lofvade att bli synnerligen nöjsam och
lärorik.
Åtskilliga deltagare hade också anmält sig; som
liga sutto redan beredda i trädtopparna, andra gjorde
en sista snabb utflykt kring björkdungen för att pröfva
vingarna, kanske också för att visa sig för domare
och åskådare, det kunde nog inte skada.
— Ett förtju-u-usande väder! sade en stare bland
åskådarna, han satt uppflugen på spetsen af en gärdsgårdsstör.
— Det finaste flygväder man kan önska sig, svarte
en lärkhona på en annan gärdsgårdsstör. Men ska
ni då inte vara med och täfla, härr Gulnäbb, efter
som ni slagit er ner här bland publiken?
— Jag är för gammal. Men ni själf, fru Lärka
— ni är ju ännu mitt i er drillande ungdom?
— Jag är maka och mor, min ärelystnad riktar sig
på andra ting. Men min man är med; det är han
som sänker sig därborta vid häsjan.
— Å jaså. Då deltar ni ju ändå på sätt och
vis. Jag önskar lycka!
— Tack. Jag har värkligen förhoppningar. Pins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
