Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - supukka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sup supukka — i
supukka* (tkn.) (suu/kappale, -iin)
munstycke -t -n; ks. suppu I.
surellksia, -skelia sörja2 (jtk över ngt);
(valittaa) beklaga (ngt); beklaga sig (över
ngt); klaga (över ngt); vrt. surra;
(harmitella) gräma sig (över ngt), -ttaa*
smärta; (huolettaa) bekymra; (tehdä surulliseksi)
bedröva; se häntä -iti det bedrövade honom;
det var det han sörjde över. -ttava
smärtsam; bedrövlig; (säälittävä) ömkans-,
be-klagansjvärd. -ttavuus2 bekymmersamhet;
bedrövlighet; ömklighet,
surijat (pl): (vainajan) — de sörjande,
suri||na surrande, surr -et: sorl -et. (-sussu
[j] spätta.) -seminen surrande; sorlande,
-sta surra; (sorista) sorla, -staa låta* surra;
bringa * att surra; lentää — surra i väg.
surkas|ltua (kuihtua) avtyna; tyna av;
förtvina; (lakastua) (för)vissna; (kutistua)
förkrympa*; bli förkrympt; (lääk.)
atro-fieras; -tunut (biol.) förkrympt;
rudimentär (lääk.) atrofisk, atrofierad. -tuma
(biol.) rudiment -et -. -tuminen
(av)tyn|-ande, -ing; förtvin|ande, -ing; förvissnande;
förkrympning; (lääk.) atrofi -(e)n -er.
-tut-taa* komma* att avtyna (förvissna,
förkrympa).
surkea 1. (kehno, kurja) eländig, jämmerlig;
(surkuteltava) ömklig, ömkansvärd, ynklig.
2. (viheliäinen, kehno, katala, halpamainen)
usel, ~n — erbarmlig; miserabel; lumpen.
3. (surullinen) sorglig, bedrövlig; on —ta
nähdä det är sorgligt (bedrövligt, en sorg,
ett elände) att se. 4. (valitettava) beklag|lig,
-ansvärd. -sti sorgligt, bedrövligt; eländigt,
miserabelt; ynkligt; ömkligt.
surkei||lematon ogenerad; frank, -leminen
ömkande, ynkande; ömmande; (säälittely)
medömkan, medlidande, -lia ömka, ynka
(jtk ngt); (sääliä) ha medömkan (hysa
medlidande) (med ngt); vrt. surku, -lu
ks. surkeileminen.
surkeus2 (kurjuus) eländighet, elände -t;
ömklighet, ynklighet; uselhet; lumpenhet;
vrt. surkea,
surku: minun tulee häntä — jag tycker synd
om (känner medömkan med) honom; jag
ömkar (ynkar) honom, -hupainen
sorglustig; tragikomisk, -tella* ömka, ynka;
(valittaa) beklaga ngn (sig över ngt); vrt.
surkeilla, -teltava ömkansvärd;
ömklig; beklagansvärd; (valiteltava) beklaglig.
-tteleminen, -ttelu ömkande, ynkande;
beklagande.
surm|la 1. död -en; (run.) bane (tpm.);
(tappo) dråp -et -; se tuottaa hänelle —n (koituu
hänen —kseen) det blir hans död (bane);
saada —nsa få sin död; bli dödad; dödas;
finna (ljuta) döden; (liekeissä, vedessä)
omkomma; —nsa saanut död, dödad,
omkommen; saada —nsa salamurhaajan kädestä
(luodista) falla för en lönnmördares hand
(kula); olla —n suussa vara i dödens
käftar, nära döden (sin undergång); musta —
(hist.) digerdöden, svarta döden. 2. (snt.):
en suurin -in inte för min död; inte för
död och pina; (ei millään ehdolla) på inga
villkor. -aaja dråpare; bane|man -man-
700;
nen -män. -aaminen dödande;
avdaga-tagande; dräpande; mördande,
-aköyn-nës (Celastrus) träddödare, -anajo
döds-körning. -ani sk u dödsstöt, nådestöt -en
-ar; dråpslag, -anlento dödsflygning,
-ansil-mukka 1. rännsnara. 2. (Int.) looping.
-ata döda; (ottaa hengiltä) avdagataga*;
beröva livet; (tappaa) dräpa2; (murhata)
mörda; vihollisten -aama dödad av fienden;
~ itsensä beröva sig livet; (tehdä itsemurha)
begå självmord, -atyö mordgärning,
-auttaa* låta* döda (avdagataga).
sur I ra sörja2 (jtk [hnk.] ngn; [es., as.]
över ngt); (olla suruissaan) vara sorgsen
(bedrövad) (över ngt); — jnk onnettomuutta
sörja över ngns olycka; hän -i joutuessaan
luopumaan (kun hänen oli pakko luopua)
kodistaan han sörjde över att nödgas lämna
sitt hem.
suru 1. sorg -en -er; (murhe) bedrövelse;
kuolla —un dö av sorg; olla —issaan vara
sorgsen, sörja (jnk vuoksi över ngt); [-—(i]ssaan-] {+—(i]s-
saan+} menetettyään isänsä i sorgen över
förlusten av sin far; ilossa ja —ssa i lust
o. nöd. 2. (huoli): kullakin päivällä on
—nsa itsestään var dag har nog av sin egen
plåga; den dagen den sorgen, -aika
sorgetid. -harso sorgflor, (-kangas sorgkräpp
-et [-en], -llinen flor|behängd, -draperad.)
-huntu sorg|(e)dok, -slöja, -inen ks. -11
i-n e n. -juhla sorge|fest, -högtid,
-juhlallisuus sorgehögtidlighet, -jumalanpalvelus
sorg(e)gudstjänst. -kirje sorg(e)brev. -lippu
sorgfana, -llinen sorglig; (sureva, suruinen)
sorgsen; -llisen kuuluisa sorgligt beryktad
(ryktbar); -llisen huvittava sorglustig;
tragikomisk. -llisesti sorgligt; sorgset; (mus.)
mesto. -llisuus2 sorglighet; sorgsenhet,
-mars-si sorgmarsch, -mieli: —n med sorg
(bedrövelse, smärta), -mielinen sorgsen; (kaiho—)
vemodig; (raskas—) melankolisk;
(alakuloinen) nedslagen, -mielisesti sorgset;
vemodigt; melankoliskt, -mielisyys
sorgsenhet; vemod -et; melankoli -n; nedslagenhet,
-nauha 1. sorgband. 2. (leik.: -t kynsien
alla) sorgkanter under naglarna. -n(ilmaisu,
-ilmaus sorgebetygelse, kondoleans -en -er.
kirje kondoleansbrev. -käynti [-kondoleans| visit, -besök.] -lapsi [m. kuv.]
sorgebarn. -päivä sorgedag, -sekainen
sorg|blan-dad, -bunden, -valittaja en kondolerande.
-valittelu kondoleans -en -er; beklagande
av sorgen: sorgebetygelse. -valitus f kirj e
kondoleansbrev. -käynti kondoleans|visit,
-besök.] -voittoinen vemodig; vemodsfull.
-voittoisesti vemodigt; vemodsfullt.
-voit-toisuus vemod -et.) -perhonen ks. -vaippa,
-puku sorgdräkt; käyttää —a bära
sorgdräkt, (djup) sorg, klä sig i sorg.
-pukui-nen sorgklädd; klädd i sorgdräkt, -reuna
sorgkant, -reunainen, -remuiksi nen med
sorgkant (er); sorgkantad. -saatto, -saattue
sorgetåg -et -. -sanoma sorgebudskap, -tar
(run.) sorgens fe. -tilaisuus ks. -juhla,
-ton sorg|lös, -fri; (huoleton) bekymmerslös;
(välinpitämätön) likgiltig; (usk.j världslig;
syndig; (s.) ett världens barn.
suru||ttomuudentila tillstånd av sorglöshet;
(usk.) världslighet (o. synd). - ttomuus2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
