En man af akademisk race,
Ett slags Apthekare, som krossar
Små kunskaps-frön, som med karbas
Ges in åt våra söta gossar.

Det i familjer är en sed,
Att han skall till för pojkar vara;
Och derför får han vara med —
Som en nödvändig smörj-burk bara.

Salongens ton han ej förstår,
Fast han sin halsduk sirligt knyter —
Och blyg till den grad, att han går
I farstun ut, när han sig snyter.

I kunskap ofta sadelfast,
Han stundom tillhör de tafatta;
Men också är han vanligast
I rangen näst familjens katta.

Skall det en utfärd stundom bli,
Och han får vara med i svängen,
Då sitter pojken inuti,
Och informatorn bredvid drängen.