Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upp flög pilen — men ofvanfrån
Hörs stämman bjuda ännu med hån:
»Höfding, vill skeppet du gifva med lämpa,
Eller lyster dig först derom att kämpa?»’
Men slikt att höra tidspillan var;
Ett spjut blef skickadt att gå med svar.
Det gick förgäfves. — Han rösten höjde:
»Mig väntar ingen i dödens bo;
Men du, som länge re’n hafven plöjde,
Kan gå dit in eller hem i ro.
Ej för det öfriga må du sörja!
Det gods du samlat, det pris du vunnit —
Allt må du gifva; nu jag skall börja!
Min tid är kommen, men din försvunnit!»
Den andre log åt de stolta orden:
»I fall du längtar så, som du säger,
Kom, blif min kämpe, och frid du äger!»
»Nej — jag till höfding är boren vorden!
Jag vet min väg — och den är ej ringa;
Det gamla kan ej det nya tvinga!»
Förgäfves väntade svar hans öra.
Då sågs han långt ner på stranden springa
Och ropte: »Kämpar, I mån mig höra!
Af eder höfding det månde visas,
Hvem Segerfader sitt guld förlänar;
Först den som det får, skall hjelte prisas.
Skam den, som icke den störste tjenar!»
Då blossar höfdingens kind af harmen.
Att gå i land han i sjön sig kastar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
