- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
127

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

förföljd, afstängd och insnärjd, men hvad som hårdt
blef gripet, blef hållet mjukt i förbarmandets hand.
Det var, som om hon blifvit, utan ett domens ord, lagd,
fången som hon var, i kärlekens famn. Och der bad
hon, der gret hon, och hon hörde Signe göra detsamma
— och älskade henne derför.

Då prosten nedgick från sin sanningsstol för att gå
förbi in i sakristian, låg ännu öfver hans ansigte glansen
från mötet med den högste. Hans öga föll rakt och
forskande på Petra, men då hon såg fullt upp emot det?
gick en stråle af mildhet deröfver; han såg raskt bort i
hörnet till dottren och gick vidare.

Signe reste sig kort derefter; floret var ännu fäldt,
så att Petra icke vågade följa. Hon gick derför senare.
Men i dag suto åter alla tillsammans vid
middagsbordet; prosten talade litet, men Signe var skygg. Så
snart prosten, som ögonskenligen ville ha det förefallna
på tal, kom med den lättaste häntydning derpå, undvek
Signe det så blygt och fint, att han måste komma ihog
hennes mor — blef tyst och efter hand missmodig.
Dertill behöfdes så litet.

Nu finns intet plågsammare än ett misslyckadt
försoningsförsök. Man reste sig utan att kunna se rakt
på hvarandra, än mindre tacka. I hvardagsrummet blef
det slutligen så tryckande, att alla tre gerna ville gå
ut igen, men ingen först. — Petra för sin del kände,
att om hon gick, så var det för beständigt. Hon kunde
icke återse Signe, om hon icke fick älska henne, och
hon kunde icke fördraga att se prosten sorgsen för
hennes skull. Men skulle hon resa, så måste hon bort
utan afsked; ty huru skulle hon kunna taga afsked af
dessa menniskor? Blotta tanken derpå försatte henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free