- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
16

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så innerligt dum; ögonen stirrade, munnen öppnades,
alla hennes lemmar slappades: »H-r-r Herren G-u-d
Gud Herren Gud s-a-d Herren Gud sade till M-m-m»
— »Bevare oss, kära barn, kan du ännu icke läsa? Du är
dock 10 eller 12 år. Vill du icke gerna lära dig att
läsa?» Hon pressade slutligen fram att hon nog ville det.
»Så kom med mig, vi skola börja strax.» Hon vände sig
för att se in i stugan. »Ja, säg till din mor,» sade han.
Modren gick just förbi, och då hon såg barnet tala med
en främmande, kom hon ut på trappan. »Han vill läsa
med mig», sade barnet tvekande, med ögonen fästa
på modren. Denna svarade icke, men med båda
händerna i sidan såg hon på Ödegaard. »Edert barn är
ett okunnigt barn», sade han; »ni står ej till svars för
Gud och menniskor, att låta henne gå så.» — »Hvilken
är du?» sporde Gunlaug skarpt. — »Hans Ödegaard, son
till eder prest.» Hennes ansigte ljusnade något; hon
hade icke hört annat än godt om honom. Han återtog:
»När jag emellanåt varit hemma, har jag gifvit akt på
detta barn. I dag har jag ånyo blifvit påmint om henne.
Hon bör icke längre öfva sig blott i det som är ondt.»
Modrens ansigte uttryckte tydligt: »hvad angår det dig?»
Men lugnt frågade han: »Hon skall väl ända lära något?»
— »Nej.» — En lätt rodnad flög öfver hans ansigte:
»Hvarför icke?» — »Äro de, som lära något, kanske bättre?»
Hon hade gjort blott en erfarenhet, men den bibehöll hon.
— »Det förundrar mig, att någon menniska kan ställa
sådant i fråga!» — »Ja visst, jag vet att de ej äro
bättre»; hon gick utför trappan för att få ett slut på
detta söl. Men han ställde sig i vägen for henne.
»Här är en pligt, som ni icke får gå förbi; ni är en
oförståndig mor.» — Gunlaug mätte honom från topp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free