- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
7

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom; Gunlaugs fader dog, hon sjelf flyttade från
staden, och gossen blef på sina lärares inrådan satt i
boden. Der stod han tillsammans med modren, ty fadren,
som efter hand fått färg af de gryn, han vägde, måste
intaga sängen i bodkammaren. Derifrån ville han dock
vara med om allt, ville höra hvad hvardera sålde,
låtsade som om han icke hörde, tills han fick dem så
nära, att han kunde nypa dem. Men när veken blifvit
alldeles torr i denna lilla lampa, så slocknade den en
natt. Hustrun gret utan att bestämdt veta hvarför, men
sonen kunde icke pressa fram en enda tår. Som de
hade penningar nog att lefva af, upphörde de med
handeln, aflägsnade hvarje minne och inredde boden till
hvardagsrum. Der satte sig modren vid fönstret och
stickade strumpor; Pedro satte sig i det rum, som var
på andra sidan om gången, och blåste flöjt. Men så
snart sommaren kom, köpte han sig en liten, lätt
segelbåt, seglade öfver till holmen och låg der Gunlaug hade
legat.

Medan han en dag hvilade sig derborta i ljungen,
såg han en båt styra ned mot holmen, lägga till vid
sidan af hans och Gunlaug stiga i land. — Hon var
alldeles densamma, blott fullvuxen och mer högväxt än
andra qvinnor. Men så snart hon nu fick ögonen på
honom, vek hon sakta tillbaka; hon hade icke tänkt sig,
att äfven han blifvit stor.

Detta bleka, magra ansigte kände hon icke; det var
icke mera sjukligt och fint, det var slappt. Men genom
att se på henne fick ögat ett stilla ljus från forna drömmar;
hon gick åter på, och för hvarje steg hon närmade sig,
föll liksom ett år ifrån honom; och då hon stod
bredvid honom, der han hade rest sig upp, då log han som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free