Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerlig inrättning sotti helst, men allra
minst af ett sådan, sotti öpptiar och be-
tryggar frihetens område.
Skaldett Björnson i Helsing-
fors.
Wår hustimdstad har under senaftför-
slutna tveckii gästats af ett ttiatt af midt-
frejdadt rykte —- dett norske skaldeit
Björnstjerne Björnson, sotii äfivett hos
oss hållit det kraftfitlla föredrag otii
eugifte och månggifte. hivarotn ryktet
redatt låttgt före detta nått till tvära
landamären. Ett besök af honom har
tvarit af så mycket större intresse, sotti
ntait toet hivilket stort inflytande hatt
utöfioar i sitt fädernesland, och att hatt
i sin person, kanske ttiera ätt iiågoti af
hans landsmän, utgör ett bit af det fri-
ska, framåtskridande Norge, med hittilket
ioårt eget land har så mycket gemensamt.
Meit det mar dock något, som i betydlig
grad hts itiåttgeii grtttttlade dettii in-
tresse. Mait hade sig bekant att Björn-
son offentligen afstouiit lisiftendoiitens
höga sanningar och östvergått till dett
tttoderiia utilistiska iverldsåskådningen satitt
att hatt äfiveit öfioerallt gerna plägade
förfäkta denna senare. Detttt hade hos
ttiåttgeti på förhand iiigifioit misstro äf-
toen mot hatts inlägg i sedlighetsfrågam
Eit dylik på förhand fattad misstro sy-
nes äfioeit haftoa giftvit itpphof till en
utläggning i »Finland" afhaitsföredrag,
hivilkett blott alltför tydligt bär spår af
att den, sotit skriftvit densamma, icke hade
kunnat åhöra sjelftva föredraget, ty i så
liten grad är den öfivereusstättitiiatide
med detta-s innehåll. Wi beklaga attdetttta
artikel sett dagett i kristendomens intresse.
Det höfioes icke kristendomen, att dess
försivar föres med orättfärdiga ivaoett.
Stristendomen fordrar framför allt satt-
tiittg och att rättioisa göres äftoeti åt
motståndaren. Lclj saiittittgeti fordrar det
erkännande, att sedlighetens och familje-
liftvets jak sällan hos oss förfäktats ttr
ett så hög etisk ståndpunkt, sotii uti af
Björnson, och aldrig med så mycken man-
lighet och styrka. Skarpn, som pilar af
stål, föllo ordett frått hans läppar, ivi-
sattde httrii det första steget på osedlig-
betett-:- slippriga baita äftven är det för-
sta steget till karakterensförsämring, huru
otrohet i det lilla omärkbart iifivett med-
för otrohet i det större, och att deretnot
en öfiueriounnen frestelse med lätthet ba-
nar iväg för seger i en följande.
Björnson synes oss ivara ett ideaiist
af klaraer matten. När hatt ividriir dett
ideella sidan af lifwet, synes han toara
sig sjelf och äftvett bäst; men när han
dereniot i materien fantlar efter tingens
orsak, är det sotti hivilade det något fränt-
mande och osäkert öfnier honom. Det är
denna omständighet som ingifioer ett hop-
pet, att denna tväldiga ande äntitt en
gåttg skall kotiitita att sjunga såsottt han
fordom sjtiiig till Sioerdrup: Jeg stoler
paa iiiiit Bartidoms Tro! — Det säges
att hans åldrige ttior ännu är i liftoet
och ständigt beder till Gtid att hennes
son ätintt tttå kottitiia tillbaka till deu
fasta grtind svitt han lemnat. Wi ivilja
förena tvåra böner med hennes och för-
lita oss på löftet att, der ttvå eller tre
på jorden tomma östverens iMitt namn
om hniad de bedja skola, skall det dem
gifiiiet tvarda.
Nyheter för dagen.
Hettilandet.
— Landtdagen torde, enligt tillför–
litliga uppgifter, ttuiitna att afflutas deit
Jli maj.
—- Lagtttskottcts saittmanjentk-
nittgsförslag i dissentcrlagsfrågati
blef i går titdeladt ibland stånden fattit
finnes upptaget på dagens föredragnings-
lista hos Adeln och Botideståndet. Himl-
ket resultatet än kottiiner att bliftoa af
detta saiittitaitjetttkiiiiigsförsltig, på reli-
gions- och sainioetsfriyetens grttttd bliri
alla händelser icke dett lag bygd, fomtoid
detta ständermöte antages. Måhäuda
skola de personer, fotti i första hattd äro
orsaken till att denna princip blifivit
qttiäfd, en gåttg koitittia att åttgra fig.
— Frågan om dödsstraffet bar
dessti dagar af laiidtdagen slutbehaudlats
med påföljd att detta straff för statsför-
brytelser af alla ståtid bliftvit godkändt,
hivaremot det afböth af adeln oih bor-
garesuiitdet för nppsåtliga mord, tnedait
preste- och botideftåndeu för dylika fall
antagit detsamma. Afmen denna fråga
har således törnat mot den gamla klip-
patt af ttvå ståitd emot tioå.
— Gift utvinnas eganderätt bar
iutder senaste ioecka ivarit föremål för
behandling af alla stånden. Adeln och
borgareståtidet hafioa tillerkänt hustru för-
itniltningsrätt ötoer sitt enskilda lösa egen-
dom satttt öfnier det hon med eget ar-
bete kan törioärfioa, ttiedatt presteriia och
bönderna förioägrat henne rätt att dispo-
ttera öftoer sitt arbetsförtjetist satnt fo-
drat förord såsotit grttnd för henne att
få råda öfioer sitt enskilda egendom — nå-
got soiti är liktydigt med att de fullkom-
ligt förivägrat henne all sådatt rätt.
Satumanjenkning rörande de skiljaktiga
besluten förestår.
— Jernwägssrågan wid landtda-
gett. Ständernas beslut innefatta byg-
gaitdet af den ka relska banan frått
Wilt o rg öftver S:i Audrae och Sot·-
daivala till Joeusu n, af en jertiioäg
frått Kontvala till Kotka, satiit
utaf ett spår till Wasa stads packhus.
Derjetitte haftoa stånden beslutit att pe-
titionett oiti byggandet af en jernioäg
från Tatnmerfors till Björne-
b org, undersökning och nppgörande af
kostnadsförslag för en jernmäg fråti
Uleåborg till Torneå, föreläg-
gatide oitt propositioti till nästa laitdtdag
otit en jerntväg från Wasabanan till
J y iv ä skyl ä, äfiveitsotit undersökning
af iiftvdrgätigsställena tvid Nyslott
och Puuka harju, vttt ett hamnspår
i Wibtit-g satnt oitt en bibaita till Jmatra·
— Senatett, polisett och — religions-
frihctctt. Maii torde erinra sig att för-
eiiiitgett för religivitsfriljet och tolerans
icke erhållit stadfästelfe å sitta stadgar·
Med anledning deraf beslöt föreningen
för någon lid sedan att upplösa sig och
bilda en ny primat förening under namn
af religionsfrihetens männer. Deiiiia
förettiitgs bestyrelse har för en toecka se-
datt på befallning af citvilexpeditionen i
senaten uppkallats till p v l i s k a iii iii a-
reii, för att få del af en till densamma
eiiiatterad befallning att oförtöftvadtupp-
lösa sig och upphöra med all kollektiio
ioerksatnhet.
Man tiiå hysa eller icke hysa sympa-
tier för denna förening, så katt itiatt dock
icke annat ätt allmariamt ogilla sättet
att utedels poliskaiittnarens tillhjelp söka
stäfja en så rättmätig och lifskraftig sak
som religionsfriheten. Ett sådant sätt
att gå till maga, skall ofelbart leda till
ett helt annat resultat än det nian åsyf-
tat. Det sktille icke förtuåna oss, om
de uppkallade i triumf gått upp till
polis-kammaren och oin polismästareii med
blygsel nödgats delgifioa dem semi-
tetts utslag-
— Aftäkkandet af monumentet öf-
tocr Runebergs graf isade rum den 6
Maj och gestaltade sig till eit itiacker och
storartad fosterländsk fest. Representan-
ter frått landtdagen, från nnitoersitetet,
litteratörer och konstnärer, bland hivilka
i främsta ledet syntes Z a ka r i a s T o-
pelins och Björnstjerna Björn-
s on, samt stora skaror af enskilda hade
strömmat till den gamla Vorgåstadeti,
för att bringa minnet af honom, font be-
sjungit ioårt folks uppivaknande till sjelf-
ständighet, sitt hyllning.
— Till bankfnllinäktige match i fitt-
går af adeln herr Fr. Stjerniv a ll,
af presteståadet prof. O. Denner, af
borgareståtidet statsrådet Liu d dl ös och
af bondeståndet konmmnalrådet A. M en r-
itt a ii.
— Vistas-Johansson görsig till med-
lcitt af Gnds rådslag. Wid debattctt
rörande elettteittarskolorttasi småstäder,
der icke flickskolor finnas, upplåtande äf-
tvett för flickor,afböjde biskop Johansson
afgjordt detta förslag satitt toarnade för
att Finland skulle göras till experimental-
fält för omogna idöer. ,,Man har sagt«,
yttrade biskopen blaitd annat, ,,att ska-
parett låter gossett och flickan upptoäxa
tillfauutians i familjen och att dessa så-
ledes äftveti i skolatt borde uppfostras
tillsammans. Men skaparen nedlade en
ivek blygsamhet i gossens och flickans
hjertait för att skydda dem, och just tvid
den tidpunkt, då de ätttiit befittna sig i
skolan tvi ll skaparen att de skola toarti
åttkilda.««
— Fråti debatten i presteståndct oiit
dödsstraffet. Herr T orckell kunde
icke godkänna att utskottet föreslagit nå-
got så lindrigt font böter för hädelse titot
Gud. J finska folkets ittedivetatide hade
himmelens Gttd stått åtminstone några
trappsteg högre än Hans Kejs. Majestäh
men nu hade utskottet stält honom några
trappsteg lägre ned, då detsamma före-
slagit ett lättare straff för en Gudsföt«-
stiiädare ätt sör den som begått majestäts-
brott. — Bijkoti J oha n s s o n iville
offentligen uttala att enligt hans mening
dödsstraff toore det rätta straffet
för bädelse mot Gud, emedan en sådan
förbrytelse kränkte Guds ära. Från dett-
na ståndpunkt hade 1734 års lagstiftare
betraktat saken och denna ståndpunkt toar
i talarens mening ioida djupare och bät-
rc än lagstiftarues itu för tiden.
O herrar, biskopar och prester, tron
J iverkeligen att Gttd i höjden är fåli-
ten, att hans ära i minsta mån katt
rubbas af en arttt dödligs hädelse? Hirs-
toeit J glömt htoeni det ivar sotit för-
kittittade förlåtelse för den foin hädade
Guds Son, och sotii för den eiviga
domaren förbehöll rättigheten att straffa
dem, sant hädade Guds Ande?
— Scdlighetsfrägan torde snott
koiintia att erhålla sin slutliga lösning
Herr Carl von Bergens
religiösa omslag.
Ett bresfkriftoare till ,,Sioenska Pti-
ften« skildrar det föredrag, Wittnes-
börd oiu kristendomen, som herr
Carl ooti Bergen nyligen hållit i Stock-
holm emot det s. k. »utiliftiska samfun-
det«, — en sammanslutning af fritän-
kare, sotn på sitt program har tippstält
kristendomen-:- utrotattde — på följande
sätt:
Lokalen ivar den nya s.k. Stoeafalen
inioid Kungsträdgården, icke långt frätt
den plats, der den beryktade fitögruppett
,,Fattigdoinen och Barmhertigheten« toa-
rit placerad. Före föredragets börjait
spelade en orkester ett stycke af Beethooen
och en tittoald manskör afsjötig tre mackra
sånger. Nn trädde d:r bon Bergeit fram.
Det är en äldre ttiatt med gråfprängdt
skägg och kal hjessa; han bär under ar-
men en packe böcker ——- förmodligen i
afsigt att dertir framdraga tvittnesbörd
ottt kristendomen. Han börjar tyst och
stilla, stundom nästan ohörbart för en
del af publiken-
Wårsiileti synes äitdteligeit — så bör-
jar han — ivilja tränga igenom den
förfrusna jorden. Jsett begynner smälta,
toåren närmar sig. Afiveu deit isgrupp,
sotii beredt de fattiga i tvåt« stad så
mycken lindring, börjar tina upp. »Bartn-
l)ertighetc!t«, sottt delat med sig till de
arma, sa iiiältaligt predikat oitt nöden
och i åtminstone någon mått afhjelpt dett-
sanima, begynner nu smälta bort. —-
Dock — denna nöd soin den sökt afhjelpa
är ivisserligeii icke den enda, icke den
största. Tet finnes ett annan, djupare
nöd ätt denna, son-. allt mer och mer får
tisteg i toårt land — deit aitoliga nö-
den. J sanning, ont någon konstnär det
kunde, toore det ett stort arbete: att af
ett mera maraktigt materiel skapa ett bild
af Barmhertigheten, ett bild sotii kunde
toa-ditt icke- otott att debatt-nitti fotot-
gående, titati till hivarje swensk, fotii har
hjerta för landets andliga nöd, att toärua
tttot dem, sottt ivilja till ett andligt för-
frysande räcka de andliga ämnen, fotn
kotttiiia själens oljelsa åstad. Qlj ont
titan kunde få en bild af det attdliga
armodet, så kunde man« iväl deriiitder
rista de orden: »Hniad båtar det men-
niskati, ont bott förmärftoade hela werl-
den, men toge skada till sitt fjäl?«
Då jatt blifivit uppmanad att offent-
ligett uttala ett ord emot de offentliga
bemödanden soiit gjorts, att öppet pro-
klaittera sträftoandet för »kristendomens
ntrotaiide«, har jag icke förbisett, att jag
deritiid hattdlar emot hivad åtskilliga anse
ioara behöfligt. Mait har«nemligen an-
tydt, eitskildt och offentligt, att denna
rörelse toore alltför obetydlig, för att
titan skulle egna den någon uppmärksam-
het, att dessa materialister och positiitii-
ster, som satinitattsltttit sig, äro så litet
eniga, att de blott kutttia enas ottt det
rent negation — kristendomens utrotande
— och att matt derföre endast borde låta
rörelsen sjelfdö.
Härpå toill jag stoara: Otn denna
rörelse ioäitde sig till de bildade, sottt
sjelfioa något känna till tvetenskapens
närioarande ställning, så kunde jag gifioa
rätt åt detta påstående; då skulle den
toerkligeit snart bortdö· Men nu riktar
den sitta sträftoattdett på att ioitttta för
sig de i aitdligt hänseende ,,mindre be-
medlade« och på dem söker den impo-
nera, genom sitt idkeligu inskärpande alt
,,den talar i ioetenskapens iiatttn«. Ar-
betareu känner icke ioetenfkapen, tnenhau
har stor ivörduad för densamma; och der-
föt·e tvinna dylika röster så lätt gehörjttst
hos honom. När denna rörelse begag-
nar ett sådati taktik, då synes mig tiden
ioara inne att offentligen uttala: Detta
påstående, att ateistiieit (gudsförnekel-
fen), förnekandet af allt det, foitt tiiati
icke katt taga på med de fettt sinnena,
skitlle stöda sig på toetenskapeu detta
är en osaunittg. Jtig tnill naturligt-
inis deritied icke säga, att denna rörelses
målsmän skulle begagna ett mediueten,
uppsåtlig osanningz jag katt icke gilla
hittad någon tidning nyligen uttalat, soiii
skildrar dem såsom en hop af skurkar,
sotit häda Gitd för penningar och göra
goda affärer genom otros och smuts-litte-
raturens spridande-, ty det är jtt möj-
ligt, att de handla i okunnighet af ett
slags tvältnening Meu htoad jag will
göra är att jag uppenbart stämplar dem
såsom okunniga. De kitttiia icke åbe-
ropa ett enda stort namn, ivare sig tita-
terialister eller positiioister. Och deras
fel är just det, att de ivilja bryta med
allt föregående. Men ioilkoret för allt
framåtskridande är att taga ivara på den
sanning, sotn lemnas i arf af fäderna.
Historiett itiet icke af något exempel på
framåtskridande, der niait kastat bort både
skal och tärna. «
Man säger-: .,Det kristna guds-begrep-
pet, som fattar Gud såsom ett ande, så-
som ett Fader för tiieiiskligheten, det är
ej förenligt med iveteiiskapeii.« Men detta
påstående är dock så långt ifråii riktigt,
att det tioärtottt är ivetettskapen sotn ba-
tiar den breda kungstvägen till eit sådaii
uppfattning Detfatntna gäller oitt
itnderiverken soiit skulle strida emot
ttatnrlagarite —- och otti de kristna
trossanniiigarne, sottt förmenas toarti
oförenliga itied tankelagarue· Detta har
bekräftats af utlandets tänkare och ive-
tenskapstuän satttt äfmeti af alla ioårt
eget lands store män. Jag tvill särskildt
dröja der i afton för att derigettottt styrka
mitt påstående: Wetenskapen är icke ett
fiende till kristendomen.«
sk-
-l- S-
Wårt utrymme förbjttder oss att följe
referatet tvidare, men enligt detsamma
fortskrider föredraget ioidare i samma
anda, tippräkitattde ioetenskapens och lit-
teraturens stormän. hittilka samtliga gratt-
dat sitt lifsåskådttittg på kristendomen. J
niidteii afbröts föredraget af ett kort paus,
under htvilkett orkestern spelade Ante
Maria och den nämnda manskören af-
sjöng några andliga sånger. »
Hmad skall ttiatt tänka ont detta? At-
det herr bott Bergens allioar och är hans
otntvändelse uppriktig? J så fall borde
han dock haftva offentligen, manligt och
öppet återkallat sitt egeit föregåendetverk-
samhet; och tiär så ett gång sker, då
skola för tvisso ock de kristne med glädje
räcket honom brodershanden. Men änntt
har detta återkallaitde icke egt ritat oclj
derföre må man tillstoidare med misstro
betrakta dessa herr voit B:sförsäkringar.
Hatts nya sätt att iväcka uppseende och
tvinna åhörare bör emellertid omsider
kutina öppna ögonen, på alla dem som
hittills i honom beundrat ,,den manlige
och oriidde förkätnpen för en fjelfstättdig
iiftverttjgelse.««
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
