Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin tia illernobladet.
Helsingfors,
kiglor-sången den 3 gillas
N:o Is.
1888.
Yrenumerattonsprrs :
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni.
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Mikaelsgatan 1
Holst är . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
s penni-
N e d a k t ö r:
stims Edets-tim. adress: Estnäggatan N:o Z.
emottagas
10 penni
Linn-anser
å Missionsbokhandeln, Mikaelsgatati l, å
för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äswen ingå i ,,Snomen Wiikkolehtt««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
« Tol af professor Charles
Seerötaty
wid Brittiska och Allmänna Federationens
årskonferens i Lausanne den 6 sept- 1887.
Mina damer och herrar, ombud och
medlemmar af den brittiska kontinentala
och allmänna federationenl Den lilla
tvrå af jorden, som J idag hedren med
eder närntaro, är icke befläckad af den
institution, hwars afskaffande är det ome-
delbara och närmaste målet för edert ar-
bete; men alla stora frågor af djupare
innehåll äro i detta nu internationela-
Om det är en internationel angelägen-
het att på en rättwisare fot ordna arbe-
tarens rättigheter gentemot kapitalistens,
så är det icke mindre klart, att en in-
ternationel tvaksamhet är nödwändig för
att hindra de fattigas barn att säljas till
wällustens tjenst.
Att J åtagit eder denna uppgift är
eder ära. Och J hafwen gjort det med
all den klokhet och försigtighet, som är
önskwärd, för att framgång skall kunna
förutsättas för edert arbete. J hafwen
noga begränsat edra sträfwauden. Jwe-
« ten att en fullkomlig renhet aldrig sun-
nits i något kändt samhälle ; Jweten att
njutningens säljbarhet alltid åtföljt denna
folkökning, som gör det för mången swårt
att med ärligt arbete underhålla en fa-
milj; J beklageic prostitutionen, men J
bekämpen endast den legaliserade-prosti-
tutionen. J wiljen icke att staten skall
wara i hemligt förstånd med detta skam-
- liga yrke och att den i tysthet skall gyn-
na det, som den öppet bestraffar. J
wiljen icke att man, under sörebärande
af en polisförordning, skall kunna döma
en fattig flicka till lifstidstjenst i lasten,
derföre att hon misstänkes hafwa begått
en handling, som man icke mågar kalla
brott. Det mål, hwartill J fträfwe11,
tyckes således wara mycket enkelt och myc-
ket nära; det gäller att genom demokra-
tins makt afskaffa en inrättning, genom
hwilken rikedomens förmånsrätt stadfästes
med otrolig fräckhet, en uppfinning af
färsk dato, bwilken ännu icke blifwit in-
förd här, och hwilken, genom en förtry-
telsens utbrott, inom ett ögonblick förmi-
sats från den mäktiga ö, hwarest Eder
förening uppstått. Emellertid måste matt
tvid noggrannare pröfning erkänna att
det finnes mycket stora hinder att öfwer-
winna.
Det allmänna helsotillståndet tjenar
som förwändning för ifrågawarande reg-
lementering. Wigten af ditta element
kan icke öftverdrifwas, ty det gäller icke
endast den enskilde, hwilken blottställer
sig, utan äfwen kommande generationer,
och i det allmänna omdömet betyder detta
gemensamnia intresse så mycket mera än
rättwisan gentemot individerna, att tvi
skulle hafwa föga hopp att lyckas, ifall
reglementeriugens hygieniska fördelar slut-
ligen kunde bewisas. Att så många an-
sedda läkare från alla länder slutit sig
till oss, af hwilka wi se flere här när-
warande, wisar dock lyckligtwis att så ej
förhåller fig.
Meri äfwen sedan reglementeringens
sanitära Wattmakt blifwit bewisad, skall
den dock icke förlora alla sina förfina-
rare. Htvad dessa förnämligast wilja,
är icke att inskränka utswäfningarne utan
att skydda dem; det helsotillstånd, hwar-
med desysselsätta sig, det är deras egen
helsa. Sedlighetspolisen är en naturlig
tillämpning af den starkares rätt, enligt
hivilken den fattige är skapad för den
rike, det stvagare könet för det starkare.
Ofwerallt, hivarest mannens fördel och
intressen äro det uppenbara eller dolda
skälet till de lagar, hwilka reglera amin-
nans öde, finnes sedlighetspoliseit i prin-
cip och kan framträda hwilket ögonblick
font helst. Det är icke plantageegarene,
som afskaffat slafweriet; det är icke bo-
jarsöuerne som upphäft lifegenskapen i
Ryssland. Frågan om sedlighetspoliseit
är en juridisk och politisk fråga, den är
frågaic om slaftveriet i dess kanske mest
asskytvärda form-
Om således lastens officiela beskydd
är det omedelbara förmålet för edra an-
klagelser, så sluten J derföre icke edra
ögon för sjelftva denna last, hwars ut-
sträckning är en förwändning för dessa
undantagslagar. J hafwen funnit nö-
den och qwinnans otillräckliga aflöning
tvära den förnämsta källaii till prostitu-
tionen, denna sorgliga hufwudkälla, hwars
orena uttömningskanal bryter sördämnin-
gen, fyller wägen, öfwerswämmar gång-
banan och betäcker landet med en stin-
kande och osund gyttja. För att faran
af den reglementerade prostitutionen skall
kunna undanrödjas, måste sålunda floden
återtvända till sin naturliga bädd, arbe-
terskan måste aslönas så, att hon kan
lefwa. Sedlighetsfrågait utmynnar så-
lunda uti en ekonomisk fråga, uti en
lifsfråga. Allt, som kan förskaffa amin-
nan arbete, allt, som kan höja lönen för
detta arbete, skall följaktligeti förbättra
sederna och beröfwa sedlighetspolisen dess
skenbara rättighet att finnas till. Också
skola de, som wilja alltid hafwa till
hands ett werktyg för fina lustar, icke
tvara benägna för dylika förbättringar;
men de kutma dock icke förhindra dem-
Lefnadsbanor, som hittills warit stängda
för qwinnan, öppnas nu för henne ge-
nom nögtoändighetens lag. Att lemna
qwinnan fritt tillträde till alla lefnads-
bauor, genom att aflägsna de hinder,
som opinion och lag ställa deremot; att
genom en lämplig underwisning sätta de
unga flickorna i stånd att skaffa sig en
oberoende ställning i samhället; att låta
de olika naturerna fritt utiveckla sina
anlag utan det misstänkta stödet af lag-
liga förbud, dessa äro, såsottt J wäl
hafwen förstått, de werksammafte medlen
att bekämpa utswäfningarne. Män med
naturlig ingifwelse och känsla, hwilka en-
dast tänka på sin egen klass, htvilka tänka sig
qwiunorna endast inom familjen och icke
bewilja dem någon annan underwisning
än med afseende å moderfkapet, anse sig,
i sin enfaldiga egoism, för de goda se-
dernas apostlar och äro dock i sjelfwa
werket prostitutionens adwokater.
Tro, icke, ärade medlemmar af fede-
rationen, att det är min afsigt, för dessa
orsakers skull, att förändra planen för
edert program och utwidga edra stadgar.
Det är sant att jag anser de frågor,
hwarom J öfwerläggen, icke kunna prak-
tiskt lösas utan en mera allmän reform;
men icke desto mindre anser jag att det
bästa medlet att befordra en reform, är
att begränsa denna reform till ett be-
stämdt område. Genom att wisa på
följderna af lasten, skolen J komma an-
dra att sysselsätta sig med orsakerna till
densamma. J wiljen icke att den fattiges
dotter skall kunna godtyckligt öfwerlemnas
till lasten och till en beständig wanära,
kanske endast derföre att hon en afton
saknat bröd, J utpeken slafweriet, doldt
i ett mörkt hörn af den mest s. k. fria
lagstiftning; och den naturliga konseqven-
sen härai blir att t. o. m. de trögaste
sinnen måste eftersinna hwaraf allt detta
komntit och de werksammare söka afhjelpa
det onda. Sålunda allmänliggör frågan
sig sjelf och eder menniskoälskande werk-
famhet räcker handen åt ett mera djup-
gående reformarbete.
Herr C. Boijes yttrande i
diss enterlagsfrågan.
wid Ridderstapets och Adean plenum den 19
April.
Jiinan jag går att yttra mig om det
föreliggande förslaget, ber jag att med
några ord få uttala mig om, hivad en-
ligt min tanke menas med kristlig pro-
paganda, och deras torde framgå i hwil-
ket afseende en sådan är berättigad eller
ej. — ,,Gån ut i hela werlden och predi-
ken ewangelium för alla menniskor« war
hufwudsnmman af det uppdrag kristendo-
mens stiftare gaf sina lärjungar. Märk:
missionsfältet — hela werlden; föremålet
för deras mission — alla menniskor, unga
och gamla; medlet- ewangelii sanning.
Då den sanna kristendomen medför be-
frielse från syndens skuld, utan hwilken
ingen timlig eller etvig frid och lycker
finnes, huru skulle de, som sjelfwa erfa-
rit kristendomens wälsignelser, kunna
dölja dessa för andra, då de meta att
samma waraktiga, af lifwets omvexlin-
gar oberoende lycka står öppen för alla,
att alla i sitt innersta känna samma dju-
pa andliga behof-
Ect sådan propaganda anser jag wara
kristligt berättigad för kyrkan såwäl som
för dissenters, och såsom sådan tror jag
den icke af några twångsmedel kan hin-
dras. Wi se huru den judiska statskyr-
kan och den hedniska makten med förbud,
ja marter och dödsstraff, sökte stäfja de
första kristnas. af uppoffrande kärlek
flammande, nit för sina medmenniskors
wäl. Aldrig sökte de den werldsliga
maktens hjelp, sörmissade som de woro,
att kristendomens, glädje och fridbebå-
dande sanning skulle, äfwen under de
alla stvåraste yttre omständigheter segra.
Ofwertygade af dess sanning, slöto sig
de omtvända friwilligt till den kristna
församlingen, och aldrig förhindrades-,
men wäl påskyndades uteslutning af af-
fällige. — Huru annorlunda handlar icke
statskyrkan i svåra dagar? Jag erkänner
tvilligt att hon haft och ännu har en
stor uppgift att utföra, att inom henne
finitas slere troende kristliga prester och
medlemmar. Hennes nit wisar sig dock
oftast allra störst, då det gäller att mot-
werka och klandra hennes egna medlem-
mar, htvilka tagit Mästarens sista befall-
ning på allwar. J den 3:dje reserwa-
tionen finner matt detta besannadt från
ett håll hwarifräti man minst förmodat
sådant. Men klandret är icke nog, dessa
hennes medlemmar måste utdrifwas ur
kyrkait och göras oskadliga genom mångs-
lagar, deras ,,omwäudelfenit« måste stäf-
jas. Meri på tal om propaganda och
omtvändelsenit, påminner jag mig hr
ecklesiastikchefens loford öfwer det märk-
liga ftadgondet i § 16 i 2:dra refertva-
tionen. Här föreslås stadgande derom
att medlemmartte af en upplöst dissen-
terförsamling af senaten med lämpliga
medel skola tivingas, att efter sex må-
nader ombyta sin religiösa öfwertygelse
och ingå i annat samfund, helt natur-
ligt i ftatskyrka11, ty dissenters skola al-
drig låta dem intwingas i någon af de-
ras församlingar. Staten skulle sålunda
med ,,lämpliga medel« böter, fängelse
m. m. biträda kyrkan i hennes »nyktra«
omtoändelsenit. Då enligt hr ecklesiastik-
chefeus förslag, hwarje person måste till-
höra ett samfund, skola wäl äfwett alla
de personer, som för ett okristligtlifblif-
wit uteslutna ur dissenterförsamlingen,
med samma ,,lämpliga medel« twingasi
statskyrkans sköte. ’ Jag frågar då: ött-
skar den finska kyrkan werkligen drifiva
en sådan propaganda? Jag har swårt
att tro det. Nog måste hwarje sann
wän till den finska kyrkan beklaga hen-
nes bemödande att inom sig behålla des-
sa, som endast af ttvättg äro hennes
medlemmar. men i sitt leftveriie äro så-
dana att de för längesedan af kyrkan
sjelf hade bordt uteslutas. Qch hwad
skall man tänka, när en af hennes all-
tvarligaste lärare i sin reserwation, å
sid. 8, framhåller den yttre skenbara ord-
ningen inom henne, såsom den enda rädd-
ningsplankan för kyrkan i den annalkan-
de stormen?
Hr ecklesiastikchefen talade om sekter-
nas »känsloswatnmel«, men månne icke
det af sekterna framkallade ,,känslofn)am-
mel", som ändock wanligen är åtföljdt
af ett redbart och sedligt lif, är bättre
än det af kyrkans twång framkallade
skryniteriet med dess deraf följande afsky
för kristendomen ut. m.
Allt fortfarande önskar kyrkan att, med
löfte om medborgerliga förmåner, underlät-
tadt äktenskaps-ingående m. m. ttvinga per-
soner att skrymtaktigt bekänna hennes tro
och deltaga i hennes heligaste handling,
nattwarden, samt derigenom twinga sina
sannings älskande tjenare att härtill wa-
ra henne behjelplig.
Deit som i sanning önskar Gnds rikes
framgång och att den finska kyrkan, mer
än hittills, måtte werka för detta rikes
sanna tillwäxt, kan icke annat ätt djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
