Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låtotn oss derför för wår Guds
fötter nedlägga wåra sorger och be-
kymmer samt af honom utbedja oss
framgång för mårt arbete, mälsignelse
för måra enskilda förhållanden och för
mårt land.
Nyårsbön.
(Jnsiindt).
O Gud, det år jag börjat på,
Uti din fruktan låt mig gå
Hmar dag, och ledas af ditt hand-
Som säkert för till hemmets strand!
Låt glädje, som du skänker mig,
Och sorg, som möter på min stig,
Samt pröfningar af alla slag
Få fostra mig —- dig till behag!
O Herre, lär att jag förstär,
Hmar dag, som går, af dig jag får
För att bli mis och märfma skatt
För himlen förr’n det blir natt-
Qm detta år, o Herre god,
Du skulle komma till mår jord
För att nedlägga ondskans makt
Och sjelf regera, som du sagt.
Då finge jag, ack! hittills böjd,
Upplyfta hufwudet med fröjd
Och ändteligen, Herre kär-
Dig skåda sådan som du är.
Ja, kom o Jesus, kom med makt!
Tungt är i natten hålla makt-
Wid stoftet bunden suckar jag:
Kain snart med din förlossningsdagl
J. M-
j-
Uno Cygneus.
Det nya året hade knappt hunnit
göra sitt intåg, förrän äfmen döden
kommit med sin lia och skördat ett lif,
soin warit mer än manligt rikt på
frukter. Nyårsdagen och de tidigare
timmarne af den derpå följande för-
middagen satt den finska folkskolans
organisator och fortfarande ledare,
Uno Cygneus, ännu uppe, invita-
gande besök af forna lärjungar samt
utwecklade för detn nya planer, som
han hmälfde i sitt hufwud och som
denna gång afsågo hans sista älsklings-
tanke, omorganisationen af uppfostrings-
anstalten på Nygård, med en klarhet
o en ungdomlig märme, som läto
dem, som hörde honom, hoppas att
han öfwermunnit den sjuklighet, han
en längre tid marit underkastad, och
att en lång och rik lefnadsaftott ännu
skulle blifma honom beskärd. Men
detta mar endast den rykande weketts
sista uppflammande. En timme hade
icke förflutit sedan de sista besöken af-
lägsnat sig — och den ande, soni ål-
skat så marint och arbetat få outtrött-
ligt, tillhörde ej mer det jordiska.
Deti lifsgerning Uno Cygneus lem-
nat efter sig, har djupare än någon
annan finsk mans ingripit imårt folks
utwectling Wäl hafma mi icke marit
i saknad af skalder, tänkare och politiska
ledare, hwilkas stämma på olika om-
råden merkat mäktigt mättande; men
ingen merkfamhet har så omeddelbart
som Cygnei assttt massornas as folket
höjande. 873 folkskolor med 52,898
elever och 1,131 lärare och lärarinnor,
spridda omkring i Finlands alla byg-
oer, stå soni wittnesbörd om denna
werksamhet, och till denna aktnings-
märda kohort sända seminarierna år-
ligen nya rekryter. Hmilken genral
skulle ej mara stolt att få anföra en
sådan arme! Men hivar finnes wäl
deii general, som skulle kunna räkna
på att få föra sina trupper fram till
sådana segrar som dem Cygneus åsyf-
tar?
Deti finska folkskolan är icke någon
tom efterbild efter ntlänskt mönster-.
Bygd på kristligt-sedlig och nationel
grund, är den till stor del en sjelfstän-
dig skapelse af Cygneus samt ståri
många afseenden framför större kul-
turländers, hivat-före den äfwen tillroun-
nit sig erkännande långt utöfmer mått
eget lands gränser. Jdeer, som då
ännu icke gjort sig gällande hwarkeit i
Tysklattd eller Skandinavien, såsom t.
ex. den om handslöjdens betydelse, om
samarbetet wid seminarierna m. m. upp-
tog Cygneus och sökte genomföra redan
frän början af solkskoletoäsendets orga-
nisation. Men likasom allt stort, som
sker, manligeti måste arbeta sig, fram
genom motstånd, så har ock Cygneii
merksamhet, äfwen den, i synnerh:t i
början af sitt skede, stött på motstånd
—- motstånd från folkets sida, som
icke kunde begripa till hmad en skoka
kunde mara nyttig ;motstånd från
medarbetares sida, som ansågo hans
åsigter för östverspända och motstånd
slutligen från flere af de styrandes
sida, som i Cygneus sågo en alltför
sjelfständig och det-för äfwen en allt-
för bestoärlig ande. Också har i
en tid, då adelskap, titlar och deko-
rationer af alla slag höra till ordnin-
gen för dagen, endast få af dessa ut-
märkelse iallit Cygncus till del. Men
detr, som utfört ett merk, sådant som
han, har icke heller behof af utmär-
kelser af detta slag. J efternierldens
dom och på historiens blad skall han
liafwa sin plats häfdad såsom en af
Finlands största söner. Det mikande
motståndet har äfwen ådagalagt att
Cygneus i många punkter träffat det
rätta Folkskolans sak har allt djupare
muxti« sig in i folkets hjertan, och i dag
år det icke blott enskilda månner utan
hela landet, font står sörjande wid
Uno Cygnei bår.
En bland orsakerna till att hans
arbete burit så stora frukter, är den
marma kärlek han egnade den sak han
omfattat. Det brann en eld i hans
iure, och denna eld förstod han att
fortplanta hos andra. ,,Folkfkolatis
sak är helig och arbetet deri en
gudstjenst«, med dessa ord skall
han, såsom direktor wid seminarium i
Jywäskylä, hasma plägat iuwiga de unga
lärare och lärarinnekandidaterna till
deras ansmarsfulla och mödosamma
kall. Och lismade af den kärlek han
ingjutit hos dem, gingo sedan de unga,
osta döttrar från de bildade klasserna
och uppwuxna ibeqmäma hem ut i
aflägstta bygder sör att egna sitt
lif åt fosterlandets tjenst. Mången
stupade redan under de första åren,
andra singo sin helsa bruten under det
fmåra arbetet, men få woro de, som
icke förstodo, att den sak de arbetat
för, mar mård den största insats de
kunde gifma — insatsen af deras lif!
,,E)·1ra åt den mans minne, som för-
mått ingjuta en sådan kärlek".
Nyheter för dagen.
Hemlaudet.
— Landtdugen öppnas å Kejsarens
mägnar af generalguwernören, grefwe
Heiden. den 17 januari. Till landt-
«marskalk är senatorn, geheimerådet V-
von Haartman utsedd; de ofrälse stån-
dens talmän blifiva desamma som wid
föregåettde landtdag
— Disseutcrlagssörslaget, som står
i samband med den stora frågaii om
religionsfrihet, torde komma att bliftva
landtdageus mest brännande fråga. Då
denna fråga är af stor icke allenast prin-
cipiel utan äfwen praktisk betydelse, är
det af mig atthwar och en, som kan komma
att utöftva ett närmare eller fjertnare infly-
tande på dess lösning, sannvetsgrant öf-
werwäger detta ämne, icke blott ur histo-
risk och häfdtvunneu synpunkt, utan fram-
för allt med hänsyn dertill, att reliogio-
neri är en sak emellan menniskan och
G11d. J mårt land sinnes f. n. tusen-
tals baptister, metodister och frikyrkliga
af olika slag, font tvänta på att få sina
dyrbaraste rättigheter lagligen erkända.
Ehurii saken ingalunda dermed är af-
gjord, har det dock icke kunnat undgå att
tväckti ett ivisst missmod att förnimma,
att den proposition i ämnet, som kom-
mer att föreläggas landtdagen, blifwit
upprättad i enlighet med en del af de
af senaste kyrkomöte förordade inskränk-
ningar af det ursprungliga förslaget-
Wi skola med det första återkomma till
denna migtiga fråga.
s— Sedlighctsftågun. Wi fästa tvåra
läsares uppmärksamhet mig den seger
sedlighetsrörelfen ivunnit i Norge och
hwarom ett meddelande ingår i tvår af-
delning för utlandet· J afmaktan på
att denna fråga äfwett bos oss skall fin-
na en snar lösning, tillåta mi oss att
införa följande af signaturen —st—— till
tidningen Finland insända uttalande:
,,Men lag skall öfwerlefwa mig, som jag
Långt efter den blef till.««
Proturatorti skall maka öfwer lagarnes
obrottsliga esterlefnad. Detta är hans skyl-
dighet och pligt. En institution existerar, som
innebär en osörneklig öfwerträdelfe af gällan-
de lag. Denna institution är ingen hemlig- ·
het; den är allom och äfwen prokuratorn wäl
bekant. Men icke nog dermed. Biskop på
grund as offentlig, wid misitation af försam-
lingen uttalad önskan, professorer, lärarverks-
söreståndare, enskilde och offentlige män,tvän-
da sig till prokuratorn med anhållan att gäl-
lande slag tnå hållas i helgd. Men nej.
Herr prokuratorn anser denna institution nyt-
tig och derför suspenderar han lag. Står då
prokuratorn öfmer lagarna? Hmem och hivad
har gifmit honom befogenhet att på grund af
sin enskilda åsigrunderlåta hivad hans em-
bete bjuder? Han, som på grund af etn-
betspligt skulle upprätthålla och stärka rätts-
medwetandet, han ismer detta råttsmedtve-
tande de djupaste får. Huru är detta möj-
ligt? Pressen tiger. Hmar är nu konstitutio-
Vid sibiriefesten i Wasa
elen 25 november 1887.
Lis-ryt bot-ter st Frej-men cler· Fale-i yrt-«
OPII
Oolt sprtcleøs sttt ljus öfwe- store-lett,
Dlt meteslroma lillclccr meel smets-cm
oclt leozøp
sik svit-est rtet hllrmoryou Pei- jon-leta
Det- liar-ter sl kislet-, slets solljusets
strimma
Gryt- ltetøsllyt l morgonen-s rikliga
timmer,
Det« jkøtttes slet sal-akt,
Det« märlcret stek-« mlrt
Oele solljusets strålat- järloøsett sl«
Malct.
De-« panel-sm- ch måtts-en mecl sorg
l sl« ltrljj
Oelt rutit-lem- beltleslrer limes sl-«te,
TF allet ele lett-sce, som fot-elden lie-«
stig-,
De lottot-»- ej hel t«- lire-is uti-etta
Sltt lie-mhle lime set· ocslt Jill sl-«et«rle«
slits lix-elefa-
Erert utfil-tes rle t-«(lr–-, sot-i res-U- rim
JlZJrlthh —
Ilis« tjjelj cit« «« slät-til,
Pörtslsrrrl oclt —- glött-il,
I Aste-is zjtsrtjrarjäxs ltjjsllrlut göt-KO
Oelt brottet, som jämte tlll ymjomt
lians steg
I els-ste-« jät«toly«late ltrm mitt-nes-
Oele snö-sket- løetctelcer lians ensliga
Mia-· —-
Ej kopp, lelre tsctelrlttføty mer Ilse-resp
Ej jm- elles-« rnocler lians öele mer
kriteriet-,
Hertz claelljs alar-, les-ryt bot-tre Jirl«
jarl-« sysloon oelt striktaste-«-
Hrms lampa ek-« slö-elen
Hels-is lthreelsltonlJ åø·c?cl1·t; —
Otläellche anal-ett se-« sluge-i tett stäckt.
Doelr —- ljnset, som joøsrlom lBetlt-
lelte–- sprecl
Stftt slet-Wret- lrtsløtxj ltäjeleøs oclt elfelets-,
Km- trrksøeya l salts-listerna nerl,
Det ljuset, sot-: alla likts-svalan
Det tala-« rle lie-Illyri, trast-stilla oisrlen
O-« j2·lrl oelt JQJIslrktelse tre-« litte- gick
jat«tleøt.
Oelt jclttyett set- oly)
tllot Golyallrccs toile
Utsl- Jlmter t« ljttset slir- »j"-·(?ls-re722y,
sllt ltoz)z).
seds rims-« «j·(’-·-«-sc«l«-«a,« — mitt lys-ifr-
sif lrmsl
Uel- («·l-t-le-t lit-ryl- («l-· IT sr.«l»rlt«te«.
Den jrlgjomlcr analt-, elen järes slit
borst,
Dej- mörkret ej mera lim- malt-ten.
slet litium liars-· lians längtan øm analt-
lekgetes lem-mt,
Sltt lie-yr i ale litens-telesk« lix-delats lime
just-tet —-
Färåt tkr all titt
Mecl om oele ske-tel. —-
Fäø« enigt ltem mentalt Getcls märl oele
Hades jtstch
—Ø.
Evangeliska Alliansens inbjud-
ning till en bönewecka i
Jannari 1—8, 1888.
Käre bröder-
Såsom under de föregående åren
inbjuda wi äfwen nu Gitds ösmer hela
jorden kringspridda folk att Under nästa
års första wecka förena sig i gemen-
Lani taclsägelse, syndabekännelse och
on.
Mer än en mansålder har förslutit
sedan dessa årliga böneinöten begynte.
De motto soni då bragte Herreiis lär-
jungar frätt olika länder och med olika
tungomåltillsannnans kring wår Hisn-
melska Fabers fotapall, hafma alltsedan
dess föresunnitsk» och operera imåra
dagar med ökad trast. Tet godas så-
mäl soni det ondas magt utwectlar sig
· wälde kunna förskräcka oss.
allt kraftigare dag från dag. Striden
blir allt skarpare. skela werlden blir
småningom en arena, på hwilken inför
allas ögon twenne riken striden om
herramäldet. Qch stora händelser tyc-
k.:s förberrda en kris, som kan bliswa
afgörande.
Wi för mår del hafma ingett orsak
att betrakta utgången med ängslan.
,,Herren råder", Wi hasioa icke blott
»det profetiska ordet«, som lyser såsom
ett ljus i ett mörkt rum, icke blott den
Allsmåktiges arm, som strider för oss,
titan wi se äfwen mår Frälsares Jesu
Kristi rike minna stora segrar öfwer
mörkrets rike. De civiliserade natio-
nernas allmänna samwete blir allt mera
känislgt. Man egnar mera uppmärk-
samhet åt de i samhällena öppet herr-
skande afskywäckande synderna. Jbland
aflägsna hednafolk genljuder Evangelii
budskap, och hwarje nytt år ser ett
widare sålt öppet för tvår missions-
werksamhet.
Ting sådana som dessa, ingifwa oss
större förhoppningar än lastens, för-
willelsens och otrons närmarande herra-
Men båda
dessa sakta i tvår tid, de ljusa såwäl
som de mörka bringa oss, under kän-
slan af mår egen smaghet, ned i stof-
tet inför tvår Gud. Båda mana oss
till att ,,waka och bedja-«-
Måtiget mittnesbörd har nått oss
derom »huric godt och ljufligt det är««,
liksom det mar i forna år, ,,då brö-
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
