Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå den nya tidens väsende och verkliga fortjenster, visst
icke — det var formerna han stötte sig på, det var
skönhets-frånvaron och likgiltigheten för det yttres vård, som stötte
honom tillbaka.
Om man derför också icke med rätt och skäl kunde säga
till Nils Vilhelm AlmlÖf som en person sade till den gamle
Karsten, då denne frågade honom huru han spelat tiggare i
en pjes: »Jo, som en kung!» — så låg det dock alltid något
fint, något värdigt, något adligt, om jag så får uttrycka mig,
öfver allt hvad han framstälde på scenen. Mycket bidrog
der-till hans ståtliga figur och hans vackra ansigte med den
kraftigt böjda, romerska näsan, samt hans fina verldsmannasätt, som
han hade svårt att lägga bort, äfven i roller der det
egentligen icke kräfdes. Dessa voro dock icke serdeles många, ty
i allmänhet uppträdde Almlöf, i synnerhet under de senare
åren, från hvilka det nu lefvande slägtet bäst minnes honom,
som en verklig »pére noble» i detta ords egentligaste
bemärkelse. Den som minnes honom till exempel som kammarherre
Brattsberg i Ibsens »De unges förbund» eller som amtmannen
i Björnsons »De nygifta», skall medgifva att en i allo
värdigare och finare representant för den högre societeten svårligen
låter tänka sig. Och det var ingen påklistrad nobless, under
hvilken den mer eller mindre råa eller obildade grunden stack
fram i obevakade ögonblick, som det så ofta händer på våra
både större och mindre scener, det var gentlemannen i själ och
hjerta, lika väl som det var gentlemannen ända ut i
finger-spetsame.
2.
Nils Vilhelm Almlöf föddes i Stockholm den 24:de Mars
1799: han var således en det förgångna seklets son, och om
också hans fader icke stod serdeles högt på rangskalan, så var
han likväl anstäld vid hofvet och beklädde der en
förtroendepost, hvars innehafvare mer än en gång i tysthet utöfvat mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
