Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummet här. Det är nog inte bra att hålla sig för
mycket stilla heller.»
»Ja, nog vore det skönt, om jag bara kunde!»
sade Emmy, som verkligen ledsnat på att ligga.
»Det tror jag nog reder sig! Om fröken ville ta’
mig under armen, så kunde vi ju försöka på hur det går.»
»Ånej, för all del — inte skall herr Falk ha
besvär. Jag kan nog själf — och dessutom har jag ju
Johanna »
»Joho, det var just den rätta att stö’ sej på, det,»
utbrast gumman, »stel i bena som jag ä’ själf? Nej,
kära frökna, när hon kan få någe’ stadigare, så . . .»
»Men jag undrar, om jag kan gå med omslaget på.
Det känns så stelt och tungt,» fortfor Emmy tveksamt.
»Då är det bäst att Johanna tar af det först,»
föreslog Falk helt afgörande, i det han steg upp och
vände ryggen åt soffan, under det han tittade ut genom
fönstret.
»Så där ja, nu ä’ de’ gjordt!» hördes efter en liten
stund gamla Johannas röst borta ifrån soffan. »Och
minsann tror jag inte att svullna’n lagt sej lite’.»
»Ja, ser Johanna det då!» sade Emmy belåtet.
* »Visst ser jag det, kära frökna! Och i rappe’ ä’
knäet lika hvitt och rart och fint som . . . aj, jesses då,
ska frökna nypa mej? Gjorde jag illa’na?»
Falk kunde inte låta bli att småle för sig själf,
medan han stod och såg ut på den snöhölj da gården,
där eftermiddagssolen kastade ett blekrödt sken öfver
den hvita snön, hvilken låg där så mjuk och ren och
genom belysningen fick liksom ett skimmer af sakta
pulserande lif, icke olikt det som han föreställde sig
leka under ett jungfruligt knäs fina hull; men löjet var
borta i samma stund som han hörde den gamlas röst
ifrån soffan:
»Så där ja, nu ä’ frökna i ordning, om dispenenten
vill hjälpa’na. Och nu får jag allt ge? mej åf ner i
köke’, om jag ska få i ordning kaffe och kväll åt vårt
rara främmande.»
Och medan Falk närmade sig Emmy, som nu satt
upprätt i soffan, tassade gumman af ut med så
skyndsamma steg som hon förmådde Hon vände sig dock
om vid dörren och sade varnande åt den unge mannen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
