Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänhet var van vid att genast blifva insläppt, blef
han inte litet förvånad öfver att se väntrummet
upptaget af bortåt ett dussin personer, hvilka med synbar
otålighet hade blickarna fästa på doktorns inre rum.
De flesta af de väntande voro damer, äldre och yngre,
af hvilkas eleganta klädsel man tydligen kunde se att
de tillhörde den samhällsklass, som har god råd att
vara sjuk eller att åtminstone inbilla sig vara det —
hvilket ofta nog kan komma på ett ut.
Villner trodde inte sina ögon. Han kastade en
pröfvande blick på de samlade, insåg att det skulle dröja
länge nog innan han kunde få företräde och nöjde sig
därför med att gå ut till gamla Kristin, som satt i
tamburen och vaktade kläderna. Han gick direkt fram
till henne, där hon satt vid fönstret och virkade, och
för att det inte skulle höras dit in, sade han lika tyst
som hastigt:
»Hör nu, Kristin! Hvad tusan vill det här säga?»
Han gjorde ett kast med hufvudet inåt väntrummet.
»Det måste ha blifvit sjukt i sta’n, se’n jag var här
sist.»
»Ja då, så här var det i går med,» svarade Kristin
och såg stolt ut. »Det ser ut som om vi skull ha
kommit i ropet. Men det förvånar mig då inte, för
har jag inte alltid sagt, att bara han blir känd,
doktorn ...»
»Jo visst, kära Kristin,» medgaf Villner, »men
hvem har han att tacka för det, tror Kristin?»
»Ja herre gud,» återtog gamla Kristin blygsamt,
»nog har jag gjort hvad jag kan, det försäkrar jag.»
Villner såg på henne komiskt förbluffad. Han hade
väntat sig något helt annat.
»Och det har då portvakten också,» försäkrade
Kristin med orubblig öfvertygelse, »för han har då inte
gjort annat än talt om di där djurena som doktorn tagi’
reda på. Och i går hade vi en hofvagn utanför här,
och di gapade midt emot i alla fönster, så jag trodde
de skulle kasta sig ut på traktoarn.»
»En hofvagn, säger Kristin?»
»Ja dål Det var förstås bara en kammarfru —
men det smakte ändå fågel, förstås. Och di blef så
nyfikna i huset, så fru Gullstrand kom direkt ner te*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
