- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
216

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6.

Under tiden satt Knut Villner inne i doktor Klints
mottagningsrum två trappor upp i samma hus och
räknade upp ur sin plånbok fem sedlar på hundra kronor
samt lade dem mycket ordentligt på bordet, den ena
bredvid den andra, medan Gustaf Klint med ett slags
vemodigt välbehag såg på de mäktiga representativen
för människovärdet och den allmänna aktningen här i
världen.

»Så där ja, laga nu att du får växeln intagen före
tre,» sade han och lutade sig tillbaka i stolen.

»Går du inte själf upp i banken och tar in den,
eftersom du är acceptant?» frågade Klint och tittade
öfver sedlarna ut genom fönstret bredvid skrifbordet

»Nej, det har jag inte tid till,» svarade Villner,
»och för resten ser det mycket förmögnare ut om du
gör det, du som är utställare.»

»Jag undrar detl Är det inte alltid acceptanten,
som . . .»

»När det gäller affärsväxlar, ja,» svarade Villner
och fortfor med en axelryckning: »men nog tusan veta
de uppe i banken att det här är en vanlig blankoryttare,
och därför stärker det din kredit, om du tar in den
själf.»

»Nåja, då så! Och dessutom har jag just
ingenting som hindrar mig,» sade Klint med en viss
galg-humor och tog sedlarna, vägde dem ett par ögonblick i
handen, lade sedan ner dem på bordet igen och fortfor,
i det han slog på dem med knuten hand: »Att det

ska vara så ondt om de här usla papperslapparna för
somliga!»

»Ja, kära du, sådant är nu en gång lifvet. Och
inte lära vi kunna ändra det?»

»Nej, gunås! Och det är just det som förargar
mig. Hvarför har inte jag också ...»

»Hör du, Gösta,» afbröt Villner och tände en cigarr,
»om vi nu skulle sysselsätta oss med realiteter och ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free