Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod nu färdig att tjänstgöra som lastdragare, när den
unga flickan utbrast:
»Nej, notarien får inte .. . jag kan så bra själf.»
»Nå, då tar fröken hattasken och schalen, så lyfter
jag ner nattsäcken.»
»Annars kan jag se mig god med den,» ropade
morbrodern och tog den ur händerna på Pelle, som
hastigt fann sig, lämnade ifrån sig schalen åt den unga
flickan och steg ner på perrongen med hattasken i
handen.
»Jag tror du har bekanta på resan?» sade gubben
och såg litet misstänksamt på vår vän Pelle.
»Det är notarien Lundell,» sade den unga flickan,
i det hon steg ned ur kupén, »som varit så vänlig och
hållit mig sällskap på vägen.»
»Tacka’n fan för det!» mumlade gubben mellan
tänderna och vände sig om med nattsäcken i hand,
ropande bakom sig åt systerdottern: »Knoga på nu!
Vi ha hästarna här bakom.»
Den unga flickan vände sig om, tog hattasken ur
handen på Pelle och sade helt vänligt:
»Adjö då och tack för godt sällskap!»
»Tack själf!» sade Pelle, »och lycka till god jul!»
»Äfvenledes,» sade den unga flickan och skyndade
bort efter morbrodern, som stod och väntade på henne
i dörren till stationssalen, där han spände ögonen i
Pelle, som tämligen snopen steg upp i vagnen igen och
slog sig ner i sitt hörn invid fönstret.
Dörrarna stängdes, hvisselpipan ljöd, lokomotivet
flåsade till ett par hastiga tag, och hostade sedan, hvarpå
hjulen började rulla allt snabbare och snabbare.
»Jag kan undra, om jag ska träffa henne i jul,»
tänkte Pelle i det han lutade sig ut genom fönstret för
att bakom det försvinnande stationshuset få se en skymt
af vagnen, som förde bort henne. Men det var bara
mörker han såg, och som röken började slå in, drog
han upp fönstret igen och satte sig tillbakalutad i sitt
hörn, i det han mumlade för sig själf:
»En söt flicka var hon i alla fall!»
Men, alldeles som om han blifvit förargad på sig
12. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
