Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luckorna, tyckte han sig vara ute på korvetten igen på
villande haf. Tack vare innehållet i muggen och värmen
från brasan tyckte han att golfvet gungade under fotterna
på honom som däcket gjorde, när han hade hundvakten
där ute i Spanska sjön, och han fick lof att stryka sig
ett par stadiga tag med den valkiga handen öfver
ögonbrynen för att komma till rätta med att han var
hemma i sin stuga och att det var Måns som låg
framför honom på golfvet och stekte sig i skenet från
brasan.
Men hur det var, så slöade han till igen och tyckte
att han låg i sin koj och väntade på att blifva purrad
ut för att gå till väders och bärga segel i ovädret där
ute. Det kändes dubbelt skönt att få sträcka ut sig i
kojen, just därför att han visste att det snart skulle
vara slut med fröjden, att det skulle gälla att hålla i
sig ordentligt och att man kanske finge hänga där uppe
i märsen till dess man blef stel i armar och ben...
pang! Jo, där hade han det — det var konstapeln
som slog knytnäfven i dörren. Han öppnade ögonen,
såg sig omkring, och ett bred t löje af belåtenhet spred
sig öfver hans ansikte, när han såg att han satt hemma
i sin stuga, att han hade muggen bredvid sig,
pip-snuggan i munnen och katten framför sig på golfvet.
Men det hade han ju inte! Måns hade stigit upp
och stod nu framför dörren med öronen lagda bakåt
och svansen svängande i långa ringlar utefter golfvet,
så som kattorna pläga, när de vädra något misstänkt.
»Han har hört nå’n råtta,» tänkte Per Lars, men i
detsamma bultade det på dörren, och Måns gjorde ett
språng åt sidan, medan Per Lars drog benen åt sig
och steg upp, ställde sig rak lång med ryggen emot
bordet och ropade med på en gång förvåning och en
viss respekt — ty man kunde ju inte veta hvad som
var ute och gick så där dags i blåst och snö, och det
på julkvällen till:
»Ä’ det nå’n där?»
Han hörde ett sakta kvidande utanför dörren och
därpå en människoröst som, huttrande af köld, svarade:
»Är det nå’n kristen människa där inne, så öppna
i Herrans namn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
