Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifta mig med en fattig flicka kan jag heller inte. Man
har sin sociala ställning, förstår bror, och litet hus
måste man föra — jaja, någon lyx kan inte komma
i fråga, men en viss komfort får man väl i alla fall...»
»Har hon friat till dig?» frågade konsuln hvasst,
i det han spände ögonen i honom.
»Nu skämtar min vördade bror, ha, ha, ha!»
skrattade rådmannen, »och något skottår är det ju inte,
det jag vet! Nej, se saken var den» — fortfor han
och bredde ut sig riktigt magnifikt — »att jag kom
att sitta bredvid henne under middagen, och vid
kötträtten, när champagnen kom in, så upptäckte jag att
hon var mycket pikant — mycket. . . hm! Och därför,
när jag i alla fall ville skutta ner och höra hur det
stod till ...»
»Så tänkte du slå två flugor i en smäll?» frågade
konsuln. »Det var ju mycket finurligt af dig! Men
hvarför frågar du inte Emil om det? Det är ju han
som numera har hennes penningar om händer.»
»Således har hon verkligen litet schaber?» ropade
rådmannen lifligt.
»När jag var hennes förmyndare hade hon
fyrti-111 sen kronor!» svarade konsuln kort.
»Jaså, bara fyrtitusen?» kom det tämligen
långdraget från hans uppmärksamme åhörare.
»Hvad hon nu har beror väl på bankens ställning,»
fortfor konsuln, »ty jag antar att hennes pengar stå
inne där.»
»Nå, då är det ju ingen fara!» ropade Brehm med
återtagen liflighet och växande fart. »Då har hon väl
sina; femti, sexti nu! Så solid som den är, vår bank!
Hur var det nu herr grefven och landshöfdingen kallade
den? Jo, vänta! Affärslifvets motor, framtidens vehikel,
det fosterländska arbetets kraftkälla...»
»Svindleriets häfstång,» fortfor konsuln i samma
ton, »de problematiska existensernas fallrepstrappa .. .»
»Ja, jaha, alldeles!» fortsatte Brehm, hänförd af
sin ifver. Men snart märkte han att han gått i en fälla
och hejdade sig med ett: »Nej, hvad fan är det du
narrar mig att fåna om? Jag menar naturligtvis...»
»Hör du,» inföll konsuln med tvärt afbrott, »medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
