Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Henderson återkom till sofrummet gick han
direkte fram till Harpour.
”Jag vill bara låta dig veta att eftersom da till
hälften tagit lifvet af Eden och till på köpet tygat
så illa till Evson, så ämnar jag tala om för Somers
hvad du gjort, och jag hoppas han ger dig så
mycket du förtjänar.”
”Han törs inte; Robertson har ju redan
bestraffat mig.”
”Jo bevars, hvad - han törs; så lätt slipper du
inte undan.”
”Ni ä’ just ena riktiga spioner, och inbilla er
inte, att jag än har gjort upp räkningen med er”,
mumlade Harpour, som ej vågade direkt anfalla
Henderson.
Denne skrattade föraktligt, och Cradock sade:
”Och jag skall tala om för hela skolan hur
nedriga du och Jones äro.”
”Ja, jag med”, inföll Franklin, ”och jag afundas
inte er två.”
”Skolan består lyckligtvis inte af sâ’na
ynkryg-gar som ni”, sade Harpour.
”Ynkryggar eller inte, så ha vi i alla fall satt
ett hinder i vägen för din framfart”, genmälde
Franklin. ”Jag gratulerar dig till det blå öga du fått af
en af de där ynkryggarne, som bara är hälften så
lång som du själf.”
”De äro inte värda att käbbla med, Franklin”,
sade Henderson; ”hädanefter slippa vi dem
åtminstone i nummer 10, och det är en god sak.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
