- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
137

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af henne — detta var dock icke sannt — och tyckte
att detta var sista droppen i den bittra kalk det
behagat Gud att räcka henne.

Gossarne körde fram till den lilla byggningen,
som stod midt i en trädgård, men som denna var
liten och mager och för öfrigt omgifven af
granngår-darne, erbjöd den ingen trefnad.

Fru Kenricks behagliga röst hälsade dem
välkomna.

”Käre Harry, det gläder mig, att du har din vän
med dig.”

Harry var så upptagen af tanken på hvad in
tryck det lilla tarfliga huset måste göra på kamraten,
att han ej hörde moderns ord utan sade till Walter:

”Ja, här ser du nu vår stuga. Yi ha bara en
jungfru, så att jag skall bära upp din kappsäck. Jag
får göra nästan allting själf, så när som på att borsta
skorna.”

Fru Kenricks ögon fylldes med tårar vid de
bittra orden, men hon återvann hastigt sin
själfbe-härskning och hälsade på Walter, som bugade sig
så vördnadsfullt och med ett så vänligt leende att
han strax vann hennes hjärta.

”Harry har ännu ej lärt sig, att man ej
behöf-ver blygas öfver fattigdomen”, sade hon skämtande.
”Jag är förvissad om att Walter — förlåt, att jag
använder den benämning som min gosse gjort mig
så förtrogen med — ej bryr sig om att det är litet
obekvämt här.77

”Nej, för all del”, svarade Walter, ”jag är
mycket glad öfver att ha fått komma hit.”

”Jag skulle önska mamma, att du vore snäll
och inte slungade vår fattigdom så där i ansiktet
på alla människor”, utbrast Kenrick förargad, innan
Walter knappt hunnit gå ut ur rummet.

”Ack Harry, Harry, du tycks glömma att du
talar till din mor”, svarade hon sorgset. ”Var det
för öfrigt jag, som först nämnde vår fattigdom? Ack

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free