- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
133

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det är inte så långt att åka”, förklarade
Ken-rick, ”och jag tror inte du känner någon här på
trakten, så det gör inte så mycket.”

”Så du pratar Ken; som om jag skulle bry mig
om sådant skräp.”

Walter hade i själfva verket icke egnat en tanke
åt saken, om inte Kenrick själf talat så mycket
därom och förefallit så generad öfver att behöfva åka
i en sådan vagn.

”Skall jag köra?” frågade Walter.

”Köra? Man kan just inte kalla det så en gång,
ty ponyn är blind som en stock och går bara steg
för steg. Tänk bara om den aristokratiske Power
eller någon annan af kamraterna såge oss nu! Det
skulle förse Henderson med ämne till skämt för
åtminstone sex veckor”, sade Kenrick och gaf den
gamla hästen ett lätt slag med piskan.

Hvarken han eller Walter visste, att en af deras
skolkamrater föraktligt betraktat deras ekipage.
Jones hade rest med samma tåg som Walter, ehuru i
en annan vagn och efter att länge ha stirrat på det
tarfliga åkdonet, kastade han sig gäspande tillbaka
mot soffdynorna förtjust öfver att kunna få ge
kamraterna en satirisk beskrifning på Kenricks häst och
vagn. Småaktig elakhet var ett utmärkande
karaktärsdrag hos Jones.

”Det där är Fuzby”, sade Kenrick kort, pekande
på några kringströdda hus, i hvilka här och hvar ljus
började glimta, ”och jag önskar, att det låge nersänkt
på hafvets djup.”

Hans ovänliga önskan var delvis förklarlig. En
enda gata — smutsig på vintern, dammig på
sommaren — ledde genom byn, som var omgifven af
den sanka heden, på hvilken med nätt nöd en blomma
kunde växa. Luften var rå och fuktig, och det enda
som var bra, var lerjorden.

Kenricks far, som varit pastor där, hade
föreställt sig att allt detta kunde uthärdas, om man var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free