Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen hvars plymer svajade för vinden och den dubbla
raden sörjande och liksom af en tyst
öfverenskom-melse tvärstannade hvar och en, lärare såväl som
lärjunge tills alla voro samlade.
Under tiden bars kistan ner och lyftes upp på
vagnen, som långsamt satte sig i gång. Och på detta
sätt lämnade Daubeny för sista gången St. Winifred
genom den normandiska inkörsporten, och till dess
han färdats genom den, stodo gossarne kvar på sina
platser, stilla och orörliga som bildstoder.
Han begrafdes på kyrkogården i skuggan af det
gamla ståtliga templet. Det var en vacker plats
under lummiga träd, och de lade honom där, och lifvet
återtog snart sitt vanliga kretslopp. Ack, hur
vemodig är ej denna tanke, men böra vi väl knota mot
den barmhärtiga försyn, som fogar det så, att äfven
den bäste bland oss endast kvarlämnar ett minne,
hvilket förflyktigar lika snart, som ringen efter den
sten man kastar i vattnet?
Fru Daubeny lämnade St. Winifred samma afton.
Hennes vagn på hvilken sonens kappsäckar voro
uppstaplade gjorde ett underligt intryck på alla som sågo
den. Hvilken-skulle hädanefter använda hans sällträ
eller skidor?
Power och Walter togo vördnadsfullt afsked af
henne, då hon stod i begrepp att sätta sig upp, och
i sista ögonblicket kom Henderson utrusande med
någonting, som han utan att säga ett ord satte i
vagnen. Det var en fågelbur med en liten fågel,
som varit häns och Daubenys särskilda favorit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
