- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
100

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioo

höger. Till och med i denna dimma tror jag, att
vi kunna urskilja klyftan, när vi komma i närheten
af den, men det finns tre eller fyra gruföppningar,
och vi veta inte precis hvar de äro.”

”Hvad i all världen skola vi göra?” utbrast
Power, då han insåg fulla vidden af den fara i hvilken
de sväfvade. ”Det dröjer inte länge förrän vi också
ha mörkret öfver oss, och det är dessutom så
förskräckligt kallt nu när vi måste gå långsamt.”

”Låt oss stanna litet och tänka efter”, sade
Kenrick. ”Walter, hvad säger du?*

”Vi ha endast två saker att göra: antingen gå
på och lita på Guds försyn eller också sitta stilla
och vänta tills dimman skingras.”

”Det sista är omöjligt”, sade Kenrick, ”jag har
sett Appenfell insvept i dimma många dagar å rad.”
”Dessutom ha vi natten snart öfver oss, om vi
stanna kvar här”, sade Power. ”En vinternatt uppe
på Appenfell utan mat eller tillräckligt mycket
kläder och utsikt att stanna kvar kanske också följande
dag — ” Han ryste.

“Ja, låt oss för all del fortsätta”, sade Kenrick;
”det är i alla fall bättre än att sitta stilla och vänta
på att bli ihjälfrusen.”

De gingo långsamt några steg vidare, tills
Walter plötsligt ropade med upprörd röst:

”Stanna! Vi äro bestämdt i närheten af klyftan!
Det är någonting inom mig, som säger mig det.
Sitt ner ett ögonblick, tills jag försökt undersöka
marken!”

Han kastade en stor sten längs högra sidan af
vägen, hvarefter de sutto orörligt lyssnande. De hörde
hur den stötte mot några stenar och därpå med ett
brakande ljud störtade utför bråddjupet dragande grus
och småsten med sig i fallet,

”Du gode Gud!” ropade Walter förfärad och
ryckte gossarne några steg tillbaka, ”vi befinna ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free