- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
97

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gora honom godt att Underkasta sig ett litet obehag
för en annans skull.

”Jag förstår”, sade Walter leende, ”du är inte
bättre än Kenrick; ni präster och leviter vilja inte
nedlåta er att vidröra min stackars illa åtgångna
lilla resenär.”

”Men jag kan inte inse hvad jag kan göra för
honom”, invände Power. ”Jag vet inte ens hvad
jag skulle kunna tala med honom om.”

”Jo bevars, det är inte alls svårt att tala med
honom, och du kan inte tro hur tacksam han är för
den minsta vänlighet. Han har blifvit så skamligt
behandlad, stackars liten, jag kan knappt säga hvad
den där nedrige Harpour har tvingat honom att göra.
Han var glad och oskyldig, när han kom hit, och
nu” — Hans röst darrade, men han lyckades bli
herre öfver sin rörelse och fortsatte lugnare: ”Tänk
på, att det är här i skolan detta har skett. Vi äro
nog litet hvar skyldiga att göra hvad vi kunna för
Eden. Jag har själf haft så stor nytta af att få läsa
öfver läxorna inne hos Percival, att jag af allt hjärta
unnar andra samma förmån.”

”Eden skall gärna få sitta i mitt rum”, sade
Power hjärtligt. ”Jag skall säga åt honom, så snart
vi komma hem.”

”Vill du verkligen det? Det var hyggligt af dig,
och du skall få se, att du ej kommer att ångra
dig.”

Power och Kenrick tänkte båda i sitt stilla
sinne, att denne nye kamrat, som varit så kort tid
bland dem, redan gifvit dem mången nyttig lärdom.
Ingen af dem hade förut tänkt på att de till en viss
grad själfva voro ansvariga för de tillfällen att hjälpa
kamraterna, som många gånger gått förlorade. Ingen
af dem hade gjort någonting värdt att tala om för
att lätta smågossarnes tunga bördor, och nu hörde
de Walter nästan ångerfullt tala om ett barn, som
ej kunde ha något särskildt anspråk på hans vän-

Läsning för gossar. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free