Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jo, Walter, jag hade bestämdt inte kunnat stå
ut här, om inte du varit så vänlig mot mig, men du
står så mycket öfver mig, och — och —"
”Ja, jag förstår”, sade Walter, ”men hädanefter
vill jag emellertid vara din vän."
"Tack käre, käre Walter", sade Eden med tår*
fylda ögon. "Ack, om du ville vara snäll —”
”Hvad då?"
”Jo, om du ville kalla mig Arthur, som de göra
därhemma?”
Walter smålog.
"Det går väl an", sade han. "Tala nu om hvad
de gjorde med dig i går afton?"
”Du säger ju ingenting till dem, ifall jag
berättar det?" svarade gossen och såg sig omkring med
sin gamla vanliga rädsla.
"Nej, nej”, sade Walter otåligt. "Eden, du är
ändå en riktig liten kruka.”
Gossen ryckte till, som om han fått ett slag och
släppte kamratens hand. Walter ångrade strax sina
ovänliga ord och sade hastigt:
”Bry dig inte om hvad jag sade, Arty. Jag
menade inte så illa. Men var inte rädd nu utan tala
om alltsammans. Jag såg att det lyste uppe i vårt
sofrum, då jag kom hem från herr Percival, och att
någonting halades in genom fönstret. Hvad kunde
det vara?"
”Det var jag, det”, svarade Eden naivt.
”Du?"
"Ja, just jag. De halar ned mig med ett lakan,
som de binder fast kring lifvet på mig.”
"Erån en sådan höjd? Då måtte de väl göra
knuten säker?”
"De göra bara en enkel knut, och jag hade så
när ramlat ner i går afse, och det var därför jag var
så rädd.” #
"Så förskräckligt dumdristigt”, mumlade Walter
upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
