Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hladiga blommor och svarta bär:
Em-petrum nigrum L. Frukterna kallas
Kråkbär, Krähon, SkräJcon. Kråkriset
är en af de mest härdiga växter mot
köld. — Kråkbären blifva i högsta
Norden smakligare och ätliga
(Wahlenberg).
Kråksyra, se Syra.
f Kråktorn, Kräketorn, n., ett
af de många namnen på Vägtorn.
Kråkvicka, se Vicka.
+ Kråkärt, f., ett namn som
till-lägges flere Ärtväxter, vanligast Kråk*
vickan, men i Österg. Vårvippärten.
Kråkört, f., Skåne = Tätört.
Kräftstenslaf, se Laf.
Kräkel, m., Gotl., en Tångväxt
med trinda, jemnhöga grenar:
Furcell aria fasti g ia ta Huds.
Kräkling, Kräkon, se Kråkris.
Kräkrot = Ipecacuanha.
Krösonris, n., den i Göta rike
vanligaste bénämningen på Lingonris.
Frukten kallas Krösa, Kröson, Kröser.
Kllbfolivete, n., en art Hvete med
ludna småax utan borst: Triticum
turgidum L.
Kulla, f., ingår i mångfaldiga
provinsnamn på växter i stället för
blomma ; äfven i antagna slägtnamn, såsom
Brunkulla, Grönkulla.
Kullor (plur. af Kulla), i bestämd
mening örtslägtet Anthemis L.,
tillhörande de Hålkblomstrige växterna och
liknande Krageblommor, men med
fjäl-ligt blomfäste. Hit hörande arter äro
allmänt bekanta:
Letkullor (/i. tinctoria l.), med
gula strålblommor. Kallas äfven
Färgkullor; afTillandz GulaLetblomster,
af Wahlenberg Lettblomster.
Surkullor (J. Cotula l.), med hvita
strålblommor. Likna K amillblommor,
men hafva vidrig lukt. (Falskeligen
hitföres Baldersbrå.)
O
Åkerkullor (A. arvensis L.), likna
de näst föregående, men äro utan lukt.
Kommer, m. 1) Blomhängena på
Hängeväxterna, företrädesvis på Al och
Björk. 2) Örtslägtet Geum l.,
tillhörande Brumväxterna, hvars småfrukter
sluta i en lång borst.
, Fårkummer (G. rivale l.), med
större, hängande, rödbruna blommor.
Näglikekummer (G. urbanum l.),
med mindre, upprätta, gula blommor.
Kuminil, Kummin, m. Under
detta namn förvexläs två olika växter,
nemligen 1) vår inhemska Karv
(Carum Carvi L.), som nu vanligen kallas
Kummil, och 2) en i södra Europa
förekommande snarlik växt, Cuminum
Cyminum L., hvilken namnet Kummin
rättast tillkommer. Redan Harpestreng
kallade den förra Dansk, den senare
Tysk Kummin. Som nu intet hopp är
att lyckas återinföra det äldre namnet
Karv, vore lämpligast att benämna
Carum (i likhet med Tvskarne) Kummil
och Cuminum Kummin.
f Kungsbiir, Österg. = Måbär.
Kungskrona, Kungslilja,
Kungsängslilja, se Kronlilja.
Kungsljus, n., ett allmänt
ört-slägte, med platt, oregelbunden krona
och fem olika långa ståndare:
Verbascum l. Dess inhemska arter äro:
Filtbladigt Kungsljus (F. Thapsus
l.), med ulliga, på stjelken
nedlöpande blad, gula blommor.
Hvitt Kungsljus (V. Lychnitis L.),
med hvita blommor.
Mörkt Kungsljus (F. nigrum l.),
med skaftade blad, ståndarsträngarne
brunludna.
Kungsspira, Kung Carls spira,
f., en ståtlig ört af slägtet Frier, med
tillsluten mynning: Pedicularis
Sceptrum Carolinum l. Kallas Kungsspira
i Vesterbotten, Myrkong i Jemtland.
Tillegnad konung Carl XI af O. Rud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
