Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nässleklocka: C. Trachelium l.,
med triangelformigt hjertlika bi>d.
Rofklocka = Rapunzel.
Toppklocka, särskildt upptagen.
f Blåknappar = 1) Knappvädd;
3) Monke.
f Blåkimta, plur. -or, f. Denna
benämning för Echium vulgare lemnar
ett märkligt exempel på den
vårdslöshet, hvarmed man behandlat
växtnamnen. I källorna för namnet — Linnés
Sk. resa, s. 177, 206; Flora Svec., n.
168 — och såsom jag sjelf hört af
allmogen i Skåne, lyder det Klåkunta;
men emedan man ej känt dess
betydelse (kunta, cunnus), har man
godtyckligt ändrat det till Blåkunta,
hvil-ket är någonting helt annat. Jfr
Blåeld.
Blåkål, se Kål. ,
BlåljllS, n., en i Jemtland vild,
men’ eljest såsom prydnadsväxt
allmänt planterad ört, med parbladiga
blad, hjnlformiga, blå blommor och
trerummigt fröhus: Polemonium
coeruleum l. Kallas i trädgårdsspråket
Blå riddare och Blåljus.
Anm. Namnet uppgifves olika; af
Linné Kosjuss, hvilket lär vara
sammandraget af Kongsfjus. Då denna
benämning icke är användbar, har jag ändrat
den efter trädgårdsspråket. Wahlenberg
åter benämner växten Blågull.
Blålåcka, se Låck.
Blåmonke = Monke.
Blåmnnk, m., se Munkskalle.
i Blåserammkel, enligt
Lilje-blad Ranunculus sceleratus L.
Blå sestarr, se Starr.
i Blåsgom, m. = Drakblomma.
Detta af Liljeblad bildade namn är
ieke antaget och bör utgå.
Blåsippa, se Sippa.
Blåslaf, se Laf.
t Blåslok och Blåtåtel = Blått
Senegräs. Dessa båda i systematiskt
intresse bildade namn hafva icke
ingått i allmänna språkbruket, och då
växten Senegräs nu befunnits vida
skild både från Slok och Tåtel, måste
de utgå.
Blåsmäre, se Smäre.
Blåstarr, se Starr.
Blåstjerna, f., ett slägte bland
Liljeväxterna, med blå, till basen
delade, stjernlika blommor: Scilla L. En
hos oss naturaliserad art är S. italica L.
Blås-tång = Knapptång.
Blåsuga, f., örtslägtet Åjuga L.,
tillhörande Sugeväxternas familj, men
skildt från öfriga genom saknaden af
blomkronans öfre läpp och genom blå
blommor. Om dess vanligare namn
Kärinkruka och Krukört, se Krukört.
Blåsärt, f. Så benämnes i Dalin»
ordbok en utländsk buske af
Ärtväxternas familj, med mycket uppblåsta
baljor, hvilken hos oss sällan odlas:
Colutea arborescens L. Jag tvekar, om
detta föga bekanta namn förtjenar
upptagas.
i Blåtistel = Blåeld.
Blåtry, se Try.
t Blåtåtel, se Blåslok.
Bläcken, n., en på våta ställen
växande ört, närmast förvandt med
Bitterväxterna, men lätt skild genom
sina tredelade blad och inuti håriga,
rödletta blommor: Menyanthes
trifo-liata l. Uppgifves af Linné i Fl. Svec.,
n. 173, vara benämnd Korsbläcker i •
Dalsland, men på det af honom der
citerade stället från Vestg. res., s. 234,
kallas den Saltbläcker; ovisst derföre,
hvilketdera namnet är det rätta. Linné
anser denna växt rätteligen böra
benämnas Klöfver, men detta namn föres
nu allmänt till Trifolium. För öfrigt
har Bläcken i nästan hvarje landskap
olika benämningar, af hvilka Bockblad
i de södra och Getklöfver i de norra
landskapen äro de vanligaste.
i fas qJajuO- ’hv^<Lci .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
