Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt kunna upprätthålla »balanceverket i Östersjön» [1].
Deras önskan att af Danmark i Glückstadt bekomma
en fast plats afböjde dock kurfursten [2]. Staterna å sin
sida ville ej så nära förbinda sig med Brandenburg, att
de skulle ingå i dess allians med kejsaren. Många,
däribland de Witt, fruktade dels kurfurstens äregiriga planer,
dels att detta kunde föranleda en öppen brytning med
England och Frankrike [3]. De Witts uppfattning af, att
en hjälpsändning till Danmark ej var ett fredsbrott med
Sverige, kunde ej uppfattas af Karl Gustaf med hans
djärfva och bestämda politik, och då han ej kunde
erhålla Staterna till vänner, var han betänkt på att
förekomma deras fiendtligheter och förklara dem krig. Saken
debatterades i rådet, men Sveriges fiender voro så många,
att man ej fann det rådligt att öka deras antal.
Appelboom hade den 22 okt. erhållit order att lemna Haag.
Han ansåg dock sin närvaro därstädes så behöflig, att
han djärfdes motsätta sig konungens befallning och
kvarstannade, hvilket åtgörande sedermera af konungen
godkändes [4].
Karl Gustafs ställning var, oaktadt de många
segrarne, ej utan sina bekymmerfulla sidor under hösten
1658. Danskarnes hjältemod hejdade hans framgångär
i Danmark, de eröfrade provinserna gjorde uppror,
Brandenburg, Österrike och Polen bildade en fruktansvärd
koalition. Englands inre svaghet efter Cromwells död i
sept., Frankrikes opålitliga politiska planer under
Mazarin kunde ej annat än göra dem till svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
